Nu blir Offentlig upphandling ännu krångligare

Av Stefan Holm, 15 Maj 2017

Kristdemokraterna gör samma tolkning som regeringen. Att Sverige måste införa tvingande arbetsrättsliga regler i offentliga upphandlingar. Kraven ska ställas när det är behövligt, menar de. Men vad som är behövligt är inte alls så tydligt som man skulle önska sig.

Övriga allianspartier och de flesta experter i offentlig upphandling i Sverige har en annan uppfattning. De menar att det räcker med vad som står i nuvarande LOU, dvs att myndigheten kan använda sig av arbetsrättsliga villkor. Dvs att det inte finns någon skyldighet.

Inte ett enda EU-land har gått så långt som Sverige nu i sin tolkning av EU-direktiven. Danmark, som har en liknande arbetsmarknadsmodell som den svenska, där parterna på arbetsmarknaden fastställer nivåerna för bland annat lön och andra villkor arbetsrättsliga villkor har inte gått så långt som Sverige. I dansk upphandlingslag kan en upphandlande myndighet ställa arbetsrättsliga krav i en upphandling, men myndigheten är inte tvingad att göra det. Att KD tror att Sverige skulle få böter om man gör exakt som Danmark gör, ja det är verkligen något man kan höja på ögonbrynen över, Jakob Forssmed.

Men varför är det egentligen ett problem? Jo, vår upphandlingslagstiftning är utformad så att alla krav som ställs ska vara exakt utformade. Kraven ska dessutom vara uppföljningsbara och de ska vara transparenta. Tvärtom råder i den arbetsrättsliga världen. I de flesta kollektivavtal är villkoren enbart tillgängliga för de företag som tecknar dem. Villkoren kan alltid tolkas. Parterna använder sig av de olika villkoren för att ”ge och ta” i förhandlingarna och det finns många möjliga avtal som liknar varandra inom samma eller liknande branscher.

Krångel byggs in i landets upphandlingar. Om det finns osäkerheter inbyggda i de offentliga förfrågningsunderlagen så ökar risken för fler överprövningar och/eller färre anbud. Sverige är redan sämst i Europa på att få in anbud i offentliga upphandlingar. Borde inte det vara en viktigare fråga för våra politiker?