Godhjärtade avsikter räcker tyvärr inte alltid

· ·
Av Li Jansson, 01 Dec 2015

Göteborgs stads ansvariga för sociala krav i upphandling har kommenterat den rapport som Almega släppte nyligen.

För det första: att rapporten utgår från internationella exempel beror på att de är forskningsmässigt utvärderade. Göteborgs eget exempel har funnits för kort tid för att man ur ett forskningsperspektiv ska dra säkra slutsatser om dess effekter. Alla dessa effekter är inte uppenbara bara genom dialog med de berörda, eftersom de som är beroende av en viss modell för att medverka i upphandlingen kanske inte vågar framföra kritik som finns. Det vore därför bra ifall Göteborgs stad inte drar för långtgående slutsatser om den egna modellen innan den är utvärderad objektivt.

Erfarenheterna från de verksamheter som har utvärderats internationellt är nämligen den att många företag avstår att delta i upphandling med sociala krav om anställning. Och även bland de som var positiva och medverkade i första omgången var det bara hälften av företagen som ville vara med igen.

För det andra: även om Göteborgs företrädare menar att det ska föras en dialog vittnade Almegas medlemsföretagare Eira Järvi, som grundade Fix Cleaning Service, om en annan verklighet på vårt seminarium i ämnet 16/11. Hon beskrev tydligt hur hon vid förlängningen av ett avtal mött krav på att tio personer skulle vara nyanställda och boende i ett visst område. Att det skulle leda till att hon tvingas säga upp befintlig personal, primärt Afrikafödda i samma bostadsområde, spelade ingen roll för kommunen.

Om Eiras exempel är ett undantagsfall är det positivt. Men det är också ett symptom på att modeller inte alltid blir som de goda avsikterna var tänkt. Genom detta kan också företagsklimatet försämras, vilket sätter igång en negativ spiral där jobb går förlorade längs vägen. En kommun som Göteborg, som redan har ett fallande företagsklimat, har inte råd med detta.

Avslutningsvis missar Göteborgs representanter hela kritiken om varför det är problematiskt att reducera människor till sin grupptillhörighet. Här måste staden återkomma med statistik på att de inkluderade deltagarna verkligen går vidare till fast förankring på arbetsmarknaden. Annars ligger misstanken nära till hands att deltagarna snarare blir en slit och släng-vara för att upprätthålla kontraktet, men inte alls får den utveckling som behövs för att gå vidare i arbetslivet.

Avsikterna bakom de sociala kraven är till fullo godhjärtade. Men en insats kan inte utvärderas efter dess ambitioner. Bara dess resultat.