devices_1920-2

Fastna inte i gamla hjulspår

Har Sverige och svenskt näringsliv starkt innovationskraft? Kan vi luta oss tillbaka, andas ut och skaka av oss all oro om global konkurrens?

Knappast! Igår skrev Per Frankelius, forskare vid Linköpings universitet, på DN Debatt om behovet av att nyansera den självbild våra politiker väljer att skaffa sig utifrån internationella undersökningar om nationell innovationskapacitet, som Global Innovation Index 2015.

Jag håller verkligen med Per. Risken är annars stor att politikerna fortsätter i tangentens riktning och missar alla omvärldsfaktorer som ständigt påverkar företagen och deras affärer och verksamhet, som globalisering till följd av digitalisering, internationell konkurrens om kompetens, urbanisering och inte minst framväxandet av dominerande tjänstesamhällen i stora delar av världen.

Sverige har ett stort problem i det faktum att vi satsar internationellt sett mycket stora resurser på forskning, men inte lyckas få ut resultat av satsningarna i ekonomiska effekter i samhällsnytta, innovationer och jobb. Det konstaterar inte minst OECD i sin utvärdering av det svenska innovationssystemet såväl 2012 som i den kommande analysen 2015.

Vad behövs då för att lyckas? Per Frankelius trycker behovet av en kraftsamling kring marknadsföring och konkret arbete för att göra affärer internationellt. Jag tror han har rätt och att det i grund och botten handlar om frågan om hur man definierar det eftertraktade begreppet innovation. Problemet är att de satsningar som görs fortfarande görs i en kontext där man satsar på spetskunskap i gamla branschbegrepp. Man bortser från frågan om värdeskapande, vilket är högst uppseendeväckande då det är värdeskapandet som möjliggör tillväxt.

Om man till exempel ser till Vinnovas satsningar på strategiska innovationsområden, så är de formerade enligt denna stuprörsliknande modell. Det handlar i mångt och mycket om teknik-, process och materialutveckling i en traditionell industriell kontext. Självklart behövs denna kunskap, men den måste kompletteras/kombineras med förmågan att utveckla affärer, kundfokus, hållbara affärsmodeller, innovationsledarskap, kunskap om komplexa system. Hur ska vi annars kunna kapitalisera på den värdefulla spetskunskapen som utvecklats i stuprören? Det är där vi misslyckas idag. Vi tar fram en massa kunskap och skapar instängningseffekter.

Ett annat brinnande exempel är det faktum att kunskapsintensiva tjänsteföretag, så kallade KIS-företag, inte deltar i offentligt finansierade samverkansprogram i nämnvärd omfattning. Det är i dessa företag som en fjärdedel av alla yrkesverksamma ingenjörer arbetar och det är där merparten av allt nyutexaminerade startar sin yrkeskarriär. Med andra ord är KIS-företagen en kompetensbank och motor för sysselsättning. Men fortfarande görs mycket knapphändiga ansträngningar av berörda myndigheter, till exempel Vinnova, att få dem med i samverkansprogram. Man håller fast vid sina traditionella avnämnare, ofta omoderna upplägg och finansieringslösningar, som inte stimulerar KIS-företagen att delta. Incitament för dem att delta saknas.

KIS-företagen sysselsätter idag en miljon personer och efterfrågan på konsulternas tjänster skapar cirka dubbelt så många jobb i övrig tjänstesektor som i industrin. Fokus bör därför läggas på frågan om hur vi bäst stöttar KIS-företag. De är otroligt viktiga för Sveriges konkurrenskraft.

Tyvärr ligger inte fokus hos politiker eller innovationsstöttande myndigheter där ännu utan är ganska ensidigt riktat endast mot de större traditionella storföretagen. Men det måste ändras, systemet måste öppnas upp för tjänsteföretag och små och medelstora företag att också delta. På så vis bygger vi de attraktiva samverkansmiljöer som behövs för att locka hit företagsetableringar och kompetent arbetskraft.

Nu räcker det inte att skruva lite på systemet här och där, istället måste systemet genomgå en total översyn som utgår ifrån var kompetensen finns, vilka behov företagen ser av kunskap. Det gäller framför allt att utveckla ”möjliggörande kompetens” för affärsutveckling, som tjänsteinnovation och för digitaliseringens möjligheter. Digitaliseringen innebär teknikutveckling ex automation, och där satsas det redan idag, men utvecklingen öppnar upp för många frågor som behöver svaras på för att kunna skapa nytt värde och nya affärer. Här ser vi behov av kompetensutveckling inom områden som säkerhet, öppen data, integritet och digital delaktighet