Kanske rätt att män som vabar mycket får lägre lön?

· ·
Av Per Östlund, 23 Sep 2015

Sveriges Radios P1 rappporterar att män som är hemma mycket för vård av barn (vab) får lägre lön. Reportaget grundas på en ny rapport från IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) som sociologen Katarina Boye skrivit. Rapporten är bra, men P1:s inslag har en del brister.

Rapporten konstaterar att män som tagit ut många så kallade vabdagar mellan 1994 och 2007 fick 5-6 procent lägre löneutveckling än de som vabat lite. I genomsnitt steg lönerna under perioden med c:a 60 procent. För kvinnor var skillnaden i löneutveckling mellan dem som vabat mycket respektive lite nästan försumbar.

Katarina Boye tar upp fyra tänkbara orsaker till resultatet:

  1. Ens humankapital blir lidande när man är frånvarande från arbetet.
  2. De som vabar mycket satsar inte lika mycket på arbetet. Alternativt förväntar sig inte arbetsgivarna att de gör det.
  3. Gemensamma bakgrundsfaktorer som lågt engagemang och individuella karaktärsdrag påverkar både vab och lön.
  4. Skillnader i hur intressant eller viktigt arbete är och vilken lön man har.

Det som är fel med P1:s rapportering är att den utgår ifrån att det ska vara samma löneutveckling för alla. Men löneutveckling ska inte vara samma för alla, den ska bero på varje individs yrkesutveckling, prestation och det resultat som skapas. Är man mindre på jobbet så är det rimligt att också löneutvecklingen blir lägre.

När jag diskuterar med lönesättande chefer om hur de som vabar mycket hanteras är det sällan själva omfattningen av ledigheten som stör. I stället är det avsaknaden av en ömsesidig vilja att försöka minimera de skador frånvaron kan innebära. De flesta försöker minimera skadorna genom att t.ex. meddela i så god tid som möjligt och planera frånvaron. De som inte bryr sig om verksamheten kanske inte heller ska så bra löneutveckling. Eller?