Välfärdssektorn måste få leverera

Förhoppningsvis gör förslaget till ny utredning att fokus i större utsträckning sätts på kvalitetsfrågor i såväl kommunal som privat verksamhet. Bäst vore dock om regeringen och oppositionen i konstruktiv anda kunde komma överens om en gemensam utredning om hur man säkrar och utvecklar både kvaliteten och valfriheten i välfärden.

Det är nu många politiska turer kring förutsättningarna för landets välfärdsföretagare. I mars fick Ilmar Reepalu i uppdrag att ta fram ett nytt regelverk för privat utförda välfärdstjänster, bland annat syftande till att reglera vinstuttag och annat.

Reepalu-utredningen är en konsekvens av det stora inflytande Vänsterpartiet fått över regeringens politik, till följd av Decemberöverenskommelsen. Utan att föregripa utredningens slutsatser så kan man konstatera att direktiven riskerar att leda till förslag som i praktiken skulle sänka företagen i välfärdssektorn.

Utredningsdirektiven bygger i hög grad på anekdoter och påståenden utan saklig grund eller forskning. Vi kan redan se hur osäkerheten sprider sig bland företagen i välfärdssektorerna, med avstannade investeringar och utebliven expansion och nyföretagande som följd.

Genom allianspartiernas initiativ i Finansutskottet kan förhoppningsvis fokus i större utsträckning sättas på kvalitetsfrågor i såväl kommunal som privat verksamhet. Samtidigt som man särskilt betonar betydelsen av mindre företags möjligheter att verka, vilket är avgörande för mångfald och valfrihet.

Men som Vårdföretagarna påpekar så vore det bäst om regeringen och oppositionen i konstruktiv anda kunde komma överens om en gemensam utredning om hur man säkrar och utvecklar både kvaliteten och valfriheten i välfärden. Och lita på att företagen faktiskt kan leverera.