Tjänster hjälper till att lösa livspusslet

· · · · · ·
Av Marie Silfverstolpe, 14 Apr 2015

Hur bygger vi ett hållbart arbetsliv med friska och nöjda anställda samt möjligheter att arbeta längre upp i åldrarna? En inkluderande arbetsmarknad och möjligheter för individuell påverkan är viktiga pusselbitar. Men också ett fungerande livspussel.

Arbetsmarknadsdepartementet bjöd igår in till ett andra kunskapsseminarium om arbetsmiljö. Den här gången handlade det om hållbart arbetsliv –  och det bjöd på flera bra föredrag samt en paneldebatt.

Michael Tåhlin vid SOFI, Stockholms universitet, redovisade bland annat siffror på att det förtida utträdet ur arbetslivet (mellan 50-60 år) minskar för alla förutom de med svag hälsa, där en liten ökning skett under perioden 1981-2010. Har individen ett jobb med hög jobbkvalitet så är sannolikheten betydligt högre att vara kvar i arbete.

”Att ha ett jobb blir en viktig faktor för att minska ohälsan. Därför måste, menar jag, trösklarna för att få ett arbete sänkas.”

Men det sorgliga är att antalet unga kvinnor som drabbats av psykisk ohälsa ökar inte minst i gruppen arbetslösa, där drygt 10 procent anses drabbade av psykisk ohälsa. Att ha ett jobb blir en viktig faktor för att minska ohälsan. Därför måste, menar jag, trösklarna för att få ett arbete sänkas. RUT-avdragen ska inte reduceras liksom reduktionen av sociala avgifter för unga bör vara kvar. Dessa åtgärder skulle göra det möjligt för allt fler att komma i arbete. Arbetsgivare vågar anställa personer som kanske inte är lika produktiva, och därmed de får en chans att lära sig.

En annan rapport redovisades av Petter Gustavsson på KI. Där framgick tydligt att många lärar- och sjuksköterskestuderande inte mådde bra när de väl kom ut i arbetslivet. Många upplevde höga krav, att de hade små påverkansmöjligheter och att de uppfattade att de hade lågt stöd av chefen.

Det får mig att fundera på hur vi utbildar de unga. Borde det vara mer praktik? Ska det vara krav på praktik innan man påbörjar vissa utbildningar?

När jag gick på socialhögskolan i början av 70-talet så innehöll utbildningen två praktikterminer och obligatorisk sommarpraktik. Vi var mer förberedda. Att klara av att införa så mycket praktik kan vara svårt, men att hitta fler former där studier och arbetslivserfarenhet kan kombineras är önskvärt. Annars dristar jag mig nästan till att säga att ”det var bättre förr”.

Dominique Anxo, professor vid Linnéuniversitet, visade att vi i Sverige arbetar betydligt längre än andra europeiska länder, att kvinnor och män har betydligt mer lika sysselsättningsgrad än i till exempel Italien och Nederländerna. Även i denna studie så fanns det ett samband mellan jobbkvalitet och hur länge personerna är kvar i arbetslivet.

Men är det bara det? Kan det också vara hur det går att kombinera familjeliv och arbete, där onekligen RUT-reformen underlättat för många? Både för dem som har barn och för dem som är äldre och pensionärer, vilket minskat trycket för dem som har gamla anförvanter kvar i livet.

Men hur ska vi stimulera personer att arbeta än längre? Det behövs vilket framgick av det efterföljande panelsamtalet. Det finns anledning att återkomma till det, men låt mig bara markera att den så kallade silverskatten för dem som fyllt 65 inte ger det ekonomiska incitamentet att arbeta vidare. På den punkten fick jag ingen återkoppling i panelsamtalet.

Kontentan av föredragen, som också inkluderade en genomgång av Prevents gedigna arbete, är att det är mycket som spelar roll för ett längre arbetsliv, inte minst det som sker i början av arbetslivet. Därmed blir frågan om hur livspusslet ska klaras en minst lika viktig fråga som arbetsmiljön. Som en följd av detta blir möjligheten att köpa tjänster en viktig del.