per-ostlund-almega-kommunal

Individuell lön är mer rättvist

John Lapidus ifrågasätter hur ett fackförbund som Kommunal kan vara för individuella löner. Förklaringen är enkel: det är för att individuell lön passar ett modernt tjänsteproducerande och individuellt arbetsliv mycket bättre än det alternativ John Lapidus verkar föredra. Individuell lön ger arbetstagarna en möjlighet att påverka sin lön och arbetsgivarna en möjlighet att premiera de prestationer som ger företaget framgång. Med individuell lön kan alla bli vinnare.

I ett modernt, tjänsteproducerande arbetsliv är medarbetarna den viktigaste, för att inte säga den enda, resursen. Medarbetarna levererar tjänsterna direkt till kunden och hur de utför arbetet är helt avgörande för tjänsternas kvalitet. Arbetsgivaren kan normalt bara kontrollera resultatet i efterhand. Därför behövs styrmedel som uppmuntrar medarbetarna att agera på det sätt som företaget och dess kunder vill. Styrmedlet heter individuell lön. Om individuell lön gagnar verksamheten är individuell lön också bra för dem som arbetar i verksamheten.

John Lapidus ifrågasätter om individuell lön är bra för produktiviteten och menar att forskningen är splittrad. Alla torde dock vara överens om att ett gott ledarskap där varje individ synliggörs, där goda prestationer uppmärksammas och konstruktiv kritik framförs är positivt för produktiviteten. Ett gott ledarskap, och även medarbetarskap för den delen, förutsätter en kontinuerlig dialog mellan chef och medarbetare om vad som förväntas, vilket stöd och utveckling som behövs samt hur resultatet bedöms. Riktigt effektivt blir det när lönen kopplas ihop med dialogen så att även lönen blir en del i ledarskapet.

”Logiken blir att företagen kan betala mer, om de får mer tillbaka. Det leder till en positiv spiral som förklarar varför de med individuell lön ofta får en bättre löneutveckling på längre sikt än de utan individuell lön.”

Individuell lön innebär att företagen kan se lönen som en investering i stället för en kostnad. Det är en stor fördel för medarbetarna. Företagen befinner sig i en ständig kostnadsjakt. Om de ser lönen som en kostnad kommer företagen alltid att sträva efter så låga löner som möjligt. Ser de däremot lönen som en investering blir frågan istället vilken motprestation som förväntas. Logiken blir att företagen kan betala mer, om de får mer tillbaka. Det leder till en positiv spiral som förklarar varför de med individuell lön ofta får en bättre löneutveckling på längre sikt än de utan individuell lön.

Det är viktigt att förstå att löneavtal med individuell lön innebär ett utökat samarbete mellan parterna. De centrala parterna behöver till exempel stödja utvecklingen av lokala löneprocesser. Almega har ett långtgående samarbete med många fackförbund kring individuell lön. Med kommunal har till exempel en vägledning med tips och idéer för det lokala lönearbetet nyligen tagits fram. Vägledningen ”Den lokala löneprocessen och individuell lönesättning” kan laddas ner från vår webbplats (längst ner till höger på sidan).

”Vad är det som är så provocerande med att även Kommunals medlemmar tycker att skillnader i arbetsprestation bör ge skillnader i lön, att verksamheten påverkas positivt av individuell lön och att det är bra att koppla lön till resultat?”

John Lapidus tvivlar på resultaten i Kommunals medlemsundersökning som visar att medlemmarna är positiva till individuell lön. Vad är det som är så provocerande med att även Kommunals medlemmar tycker att skillnader i arbetsprestation bör ge skillnader i lön, att verksamheten påverkas positivt av individuell lön och att det är bra att koppla lön till resultat? Är även Saco:s forskning som visar att individuell lön främst gynnar kvinnor och utrikes födda provocerande?

Den individuella lönesättningen fungerar inte allt igenom perfekt, det finns naturligtvis en hel del problem som behöver lösas. Men individuell lön är ändå avsevärt bättre än alternativet där de centrala parterna bestämmer lönerna. Principen lika lön för lika arbete betyder även olika lön för olika arbete. De centrala parterna har ingen som helst kunskap om vilket arbete som utförs, hur väl det görs eller vilka resultat som åstadkommits.

Därför ska de centrala parterna inte bestämma lön. Rättvisa löner kan bara åstadkommas genom individuell lön som sätts i dialog mellan chef och medarbetare, det vill säga de som har den kunskap som behövs.