Vad är rimlig ersättning till en VD?

· · · · · ·
Av Per Östlund, 25 Mar 2015

I tidningarna kan vi ofta läsa hur hög lön, lönehöjning och bonus olika företagsledare får. Swedbanks vd, Michael Wolf, fick till exempel nyligen sin lön höjd från 8 till 13 miljoner. LO har räknat ut att vd:arna i de 50 största börsbolagen i snitt tjänar 50 gånger mer än en genomsnittlig industriarbetare. Hur kan samhällets toppar få så höga ersättningar medan vanligt folk måste hålla igen? Hur kan någon vara värd så mycket? Vad är rättvist?

Senast i raden att uppmärksammas är ett antal finanschefer som tjänar 8-9 miljoner per år. LO:s ordförande tycker att det är otillständigt mycket. Det här är ett evigt dilemma som dyker upp när det drar ihop sig till avtalsrörelse.

”Om Swedbanks aktie till exempel bara skulle påverkas några promille har investerarna förlorat en miljard. Vad är det då värt att behålla Michael Wolf?”

Det är viktigt att förstå att företagsledares och andra topptjänstemäns ersättningar bestäms i en annan stratosfär än vad som gäller för vanligt folk. Företagsledarnas lön baseras inte enbart på prestation och resultatpåverkan utan även på deras varumärke. Prestationen innebär ofta att kunna visa upp en bättre kvartalsrapport än den förra. Varumärket handlar om förtroendekapitalet och vilka förväntningar det skapar. Om en känd företagsledare väljer att byta jobb kan aktiekursen påverkas. Även en liten förändring kan ha stor betydelse. Om Swedbanks aktie till exempel bara skulle påverkas några promille har investerarna förlorat en miljard. Vad är det då värt att behålla Michael Wolf?

Att försöka svara på frågan vad som är en rättvis ersättning för en företagsledare är lika meningslöst som att försöka svara på vad som är en rättvis lön för en fotbollsspelare.

Enligt en kartläggning som Aftonbladet publicerat tjänar de som spelar i herrlandslaget i genomsnitt 12 miljoner kronor per år i sina europeiska toppklubbar. Zlatan tjänar mest. De som spelar i damlandslaget tränar lika mycket men de tjänar betydligt mindre. Det handlar alltså inte om rättvisa, utan om business på hög nivå.

Det finns bara ett enda vettigt svar på frågan vilken ersättning som är rimlig för dem som befinner sig i dessa högre stratosfärer. Det är den ersättning som den som bestämmer tycker att de är värda och följaktligen är beredd att betala.

Det svåra är att förstå att vanligt folks löner bestäms i en helt annan kontext. Här gäller kollektivavtal som ger tydliga ramar, en tilltagande internationell konkurrens och ett stort utanförskap som behöver minskas. Oavsett vad som händer i de övre stratosfärerna måste löneökningarna för vanligt folk hållas på en låg nivå för att vi inte ska skada vår konkurrenskraft.

I stället för att avundsjukt ondgöra sig över företagsledarnas ersättningar borde parterna ägna all energi åt att försöka lösa lönebildningen för vanligt folk så att konkurrenskraften och sysselsättningen kan öka. Det är mycket viktigare.