Förstatligande löser inte integrationsproblemen

· · · · · ·
Av Li Jansson, 16 Mar 2015

Att låta omställnings- och utbildningsföretag ta över helhetsansvaret för integrationen är den enda evidensbaserade effektiviseringslösningen.

Den senaste tiden har integrationsfrågorna stått i fokus. DN:s granskning av bland annat etableringslotssystemet och DN Debatt från bland annat Arena Idé landar i att myndigheter ska ta en större roll i integrationsarbetet.

Men förslag om ökat förstatligande i integrationsinsatserna riskerar leda till ytterligare haveri. Det är dags att politiken inför den enda evidensbaserade effektiviseringslösningen – att låta omställnings- och utbildningsföretag ta över helhetsansvaret för integrationen.

Svensk integrationspolitik håller på att kollapsa. När befolkningen ökar genom rekordhöga flyktingströmmar har Arbetsförmedlingen samtidigt etableringsinsatser där enbart 5 procent av deltagarna går vidare till osubventionerat arbete.

Inaktiviteten bland de nyanlända är så stor att myndigheten lämnar tillbaka mer än 1,8 oanvända miljarder till statskassan. Myndighetens hittills presenterade lösning är att anställda hundratals fler i egenregi.

En parallell tilltro till förstatligandets återfinns på Migrationsverket. Myndigheten varnade nyligen för att ökade flyktingströmmar kommer att öka handläggningstiderna i asylärenden till 10 månader. Men förslaget till lösning – flyktingboenden i egenregi – riskerar att bli dyrt.

Förhoppningar om att förstatligande ska lösa integrationsproblemen är teoretiskt önsketänkande. Var finns statistik som visar att förstatligande lett till bättre resultat och lägre kostnad? Evidens visar snarare att ökad konkurrensutsättning är en viktig beståndsdel i en kostnadseffektiv integrationspolitik.

För det första är hela Arbetsförmedlingen långt ifrån så effektiv som myndigheten har potential att vara. Om svensk arbetsförmedling var lika effektiv som Australiens skulle vi spara upp till 12 miljarder.

Att Australien lyckas beror på att såväl liberala och socialdemokratiska regeringar byggt upp ett fungerande förmedlingssystem där fristående aktörer är helt konkurrensutsatta. Aktörerna får betalt efter resultat, vilket säkerställer att medlen används rätt.

Australien har också ett kraftfullt system för att exkludera aktörer som inte når resultat. Som en följd har sysselsättningen ökat och såväl arbetsgivare och arbetssökande är betydligt mer nöjda än innan reformerna.

Ett motsvarande system med jobbpeng har införts i Nacka. Där får deltagarna stöd efter behov och väljer sedan en jobbcoach. Av deltagarna i jobbcoahing går 68 procent vidare till arbete. Ett första steg till en nationell modell med lika goda resultat kan vara att låta företag får helhetsansvar för nyanländas etablering.

För det andra visar evidens att effekten av vuxenutbildning och språkutbildning hänger samman med hur insatserna levereras. Även här talar Nacka sitt tydliga språk, då man har ha fri tillgång till komvux och resultatuppföljda utförare. Resultatet är att 89 procent går vidare till egenförsörjning.

Också språkutbildningar i Australien är resultatuppföljda och konkurrensutsatta. Ett exempel är den specialutbildning som finns för kortutbildade. Den består av läs- och skrivförståelse samt matematik och praktik. Utbildning utförs av ett trettiotal utförare som får betalt efter resultat i ett valfrihetssystem.

Hela 60 procent går vidare till arbete och studier, betydligt bättre än svenska resultat.

Ett svenskt exempel är Academedia. I en exempelkommun har företaget höjt andelen som slutför SFI från 61 till 81 procent av deltagarna efter att de tagit över verksamheten från kommunen. Samtidigt frigjordes 6 miljoner som kommunen kan investera i annan välfärdsverksamhet.

Det är fullt möjligt att såväl Arbetsförmedlingen och Migrationsverket behöver ökade anslag för att klara av sina myndighetsuppgifter i kölvattnet av ökad invandring. Den som förväntar sig att anslagsökningen ska förbättra integrationen lär dock bli besviken. En ökad konkurrensutsättning är nödvändigt för en inkluderande arbetsmarknad där välfärdsinsatserna ger resultat och omfattar betydligt fler än idag.