Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport visar vad som måste göras

Allt för höga lägstalöner har gjort det svårare för de längst ifrån arbetsmarknaden att få vara en del av den. Nu är det dags för facken att ta intryck av KI:s rapport och satsa på lokala löneprocesser.

Igår publicerade Konjunkturinstitutet sin årliga lönebildningsrapport där lönebildningens effekter redovisas.Lönebildningsrapporten 2014 | Konjunkturinstitutet Det är en i många stycken dyster läsning. Rapporten visar att Sverige har relativt sett höga lägstalöner vilket bidrar till att det är svårt för unga och de med svag förankring på arbetsmarknaden att få ett jobb.

Frågan är varför det blivit så? Svaret är att det under tio år varit en medveten facklig strategi att konsekvent kräva högre höjningar av lägstalönerna än vad övriga löner höjts. Resultatet av dessa överhöjningar är att lägstalönerna stigit med cirka 35 procent medan lönepotterna varit cirka 25 procent.

Förutom låglönesatsning har syftet varit att skydda svensk produktion och svenska jobb från lönedumpning. Avsikten har varit att de utländska företag som vill etablera sig här ska tvingas betala höga lägstalöner. Ytterligare en facklig tanke har varit att företagen ska tvingas lyfta hela lönestrukturen om de vill ha kvar någon lönespridning.

Effekten har dock blivit en helt annan: vi har fått en sammanpressad lönestruktur och en tudelad arbetsmarknad där vissa är etablerade medan andra står utanför.

Konjunkturinstitutet visar också att det bara är en tredjedel av de som tillhör det undre löneskiktet som ligger kvar i samma skikt efter fem år. Almega har gjort en egen studie som visar att det är ännu färre som fastnar i det lägsta löneskiktet.Stolpe ut – låglönesatsningar i jakt på en målgrupp | Almega Det pekar på att låg lön är ett bra sätt att komma in på arbetsmarknaden och att en överväldigande majoritet sedan gör lönekarriär. Här är, enligt rapporten, personens egna val att byta arbete viktigt för att kunna göra lönekarriär.

Konjunkturinstitutet lyfter även fram att åtgärderna i budgetpropositionen bedöms höja arbetslösheten. Vi kan alltså inte hoppas på att regeringens förslag ska underlätta för dem som står utanför arbetsmarknaden. Vi får i stället hoppas att de fackliga företrädarna inser sitt misstag, tar sitt ansvar och sänker de centralt bestämda lägstalönerna. Istället ska de tillsammans med arbetsgivarorganisationerna satsa på att det utvecklas lokala löneprocesser där det är möjligt att göra lönekarriärer genom att förbättra sina prestationer.