Byråkrati stoppar utländsk kompetens

Sverige behöver bli bättre på att undanröja tekniska och administrativa hinder som stoppar välutbildade invandrare från att snabbt komma ut i arbetslivet. Detta framgår med smärtsam tydlighet i SvDs reportage om tandläkaren Wael Ghabro idag. Bland annat så bör potentiella arbetsgivare inom såväl näringsliv som offentlig sektor engageras i ett tidigt skede som kunniga behovsställare, genom att bistå vid validering och genom att erbjuda praktikplatser.

Att Sverige är ett öppet land för flykting- och arbetskraftsinvandring är mycket betydelsefullt för tjänstesektorns möjligheter att växa. Särskilt bland de kunskapsintensiva tjänsteföretagen där många arbetsgivare har svårt att hitta rätt kompetens. Exempel på branscher med rekryteringsproblem är it, telekom, vård, samt olika företagstjänster med inriktning mot teknik, design och ekonomi. Den kunskapsintensiva tjänstesektorn suger i runda tal upp 60-80 procent av alla högskoleutbildade, och inom vissa utbildningsområden är behoven så stora att studenterna ofta anställs före examen.

Samtidigt finns en mängd akademiker bland nyanlända invandrare och bland arbetslösa som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Om vi kunde bli bättre på att utnyttja denna resurs skulle tjänstesektorn kunna expandera och arbetslösheten minska, och dessutom skulle fler nyanlända kunna integreras snabbare i samhället.

”Sverige behöver en migrations- och integrationspolitik som fokuserar på att ta tillvara invandrarnas kompetens i ett så tidigt skede som möjligt, innan läkaren börjar köra taxi, innan ekonomen blir städare, och före de fastnar i arbetslöshet och bidragsberoende.”

I ett reportage i dagens Svenska Dagbladet framgår att många invandrare som har utbildning och erfarenhet från vård och omsorg i andra länder får vänta länge på besked om godkännande från Socialstyrelsen, som utreder om de utländska kvalifikationerna är tillräckliga för att få jobba i den svenska sjukvården. Detta illustrerar en del av en större kompetensparadox, att åtskillig kompetens inte kommer till användning på grund av tekniska och administrativa hinder.

Vi har resurserna men kan inte använda dem. Om vi bara ser till att lösa det problemet finns det alltså potential att öka såväl sysselsättning som tillväxt.

Andra exempel liknande problem är att utländska akademiker som vill komplettera sin utbildning har svårt att få sin kompetens validerad och erkänd av svenska lärosäten, och att Migrationsverkets handläggningstider gör att arbetstagare från icke EU-länder måste vänta upp till över ett år på beslut om arbetstillstånd.

Sverige behöver en migrations- och integrationspolitik som fokuserar på att ta tillvara invandrarnas kompetens i ett så tidigt skede som möjligt, innan läkaren börjar köra taxi, innan ekonomen blir städare, och före de fastnar i arbetslöshet och bidragsberoende. Betydligt större resurser måste läggas på att bedöma invandrarnas kompetenser och kvalifikationer, och betydligt tidigare måste näringslivet och den offentliga sektorn engageras som kunniga behovsställare och även bistå vid validering och genom att erbjuda praktikplatser.

Sverige tar för närvarande emot många flyktingar från Syrien, och kommer troligen fortsätta att göra det under lång tid framöver. Här är det viktigt att resurser satsas i ett så tidigt skede som möjligt för att synliggöra kompetenser och öppna vägar till arbetsmarknaden. Många kunskapsintensiva tjänsteföretag skulle säkert gärna bistå i detta arbete.