Dags att sluta idealisera 70- och 80-talets skola

· ·
Av Fredrik Voltaire, 17 Okt 2014

Debatten om skolan har spårat ur. Istället för att söka svar på skolans verkliga utmaningar levererar debattör efter debattör grova yxhugg. Senast Magnus Henrekson och Johan Wennström på DN debatt idag.

De senaste 25 årens reformer har lett skolan i helt fel riktning, menar skribenterna och pekar finger på olika aktörer och reformer samtidigt som man lanserar olika geniala återställare. Dessa återställare innehåller vid närmare granskning en mängd paradoxala motsägelser.

Fri, kommunal eller statlig?

De som är emot friskolor framhåller gärna kommunerna som den ideala skolorganisatören, och vill låta kommunens bemanningslösningar och analyser av skolbehoven styra friskolornas etablering och sätt att organisera sig. Samtidigt finns debattörer som menar att kommunerna missköter skolan och att ansvaret för drift och bemanning bör återföras i statlig regi. Denna debatt är lite historielös eftersom decentraliseringarna med kommunalisering och friskolereformen en gång i tiden infördes för att man ansåg att staten inte var bäst lämpad att styra skolorna lokalt och i detalj. Vill vi verkligen tillbaka till 70- och 80-talets skola, har vi inte kommit längre än att jaga historiens svans i skoldebatten?

Likvärdighet och skolval

På detta område finns det gott om debattörer som lyfter fram problemen med fallande likvärdighet, lägre kunskapsresultat och som kopplar dessa problem till skolval och friskolor. Men även här finns motsägelser och ett märkligt idealiserande av 70- och 80-talets skola. Dels är Sveriges låga kunskapsresultat inget nytt, redan på 70-talet visade mätningar att vi presterade medelmåttigt. Dels finns det en felaktig bild av att 70- och 80-talets skolor saknade problem med likvärdighet.

Visserligen var Sverige ett mer homogent land då, men bortsett från detta så fanns boendesegregation som slog igenom på skolresultaten. Drömmen om de heterogena klassernas bidrag till ökad samhällsgemenskap lever fortfarande stark, men då måste man hitta lösningar för att motverka effekterna av ökad boendesegregation och fler utanförskapsområden. Kanske vill man styra var medborgarna ska bo? Eller vill man tvinga barn att söka sig till skolor utanför närområdet. Nej, jag anser man bör försöka stärka skolvalet på ett sådant sätt att det motverkar skolsegregationen.

Skolval är en möjlighet, inget tvång, och därför bör man i första hand söka lösningar som ger eleverna större möjligheter att börja på skolor utanför närområdet. Det kan både handla om satsningar på skolskjutsar och förändringar i skolpeng och antagningssystem. Skolvalet styrs idag av närhetsprinciper och kömodeller samt betygsintag – här bör man söka nya vägar.

Lärarnas status och kraven på ökad detaljstyrning

Debatten om behovet att öka lärarnas status har graviterat kring ägarformer, löner och ökad autonomi men utan att se till helheten eller historien. Det var en gång i tiden lärarna som drev på för ökad decentralisering och minskad detaljstyrning av skolan. Att man nu driver frågan om förstatligande handlar mer om status än att denna ägarform skulle göra det lättare att bedriva en god undervisning.

Lärarkåren tycks i debatten stå som en åsna mellan två hötappar. Ska man välja den statliga detaljreglerade skolan med hög formell status men låg handlingsfrihet, eller ska man välja den decentraliserade och friare skolan som ger större möjligheter att forma undervisningen efter egna idéer, men med lägre formell status? Nu har lärarna stått och mumsat vid den ena hötappen ett kvarts sekel och då framstår plötsligt den andra som större och godare.

Nej, bort med hötapparna och fram med de gyllene medelvägarna. Exempelvis de satsningar Alliansen gjort på karriärreformer. Resursfrågan är också viktig, liksom reformerna för ordning och reda. Men framförallt bör man se till att börja samverka parterna emellan, friskolor inkluderat, för att visa på läraryrkets positiva sidor. Den infekterade debatten skadar i sig läraryrkets attraktivitet. Vi måste börja tala i samhället om lärarnas stora betydelse för framtiden, och vi måste våga satsa på skolan även i kristider.