Industrialiseringsstrategi och industrikansler – nostalgiska spöken?

Av Teresa Jonek, 03 Okt 2014

Med viss oro hör jag Stefan Löfven läsa regeringsförklaringen. Att regeringen vill inrätta ett innovationsråd var ingen nyhet, men att men att detta råd ska ägna sig åt att ta fram en industrialiseringsstrategi var nytt. Vad innebär det?

Hur kommer det sig att fokus är enkom på industrin och inte på hela näringslivet? Vad hände med att tjänstesektorn som sysselsätter 45 procent av svenskarna och 80 procent av alla högutbildade? För att inte tala om de Kunskapsintensiva tjänsteföretagen (KIS) som stått för 60 procent av alla nya jobb det senaste decenniet och som dessutom är vår stora kompetensbank. Hälften av alla ingenjörer arbetar i privat tjänstesektor och av dessa arbetar hälften i KIS (att jämföra med bygg-, gruv-, tillverkande och energisektorn som tillsammans endast sysselsätter 38 procent av ingenjörerna). Dessutom är det så att industrin endast till en mindre del skapar sysselsättning i KIS. Istället är det andra tjänsteföretag som till hela 57 procent anlitar KIS för utvecklande av den egna verksamheten.

Jag hoppas att vår nye statsminister ser näringslivet i dagens ljus och inte tittar i backspegeln. Det är inte i industrin som de nya jobben finns och inte heller kompetensen. Termer som industrialiseringsstrategi och industrikansler känns begränsande och förlegade och andas nostalgi. För att stärka svenskt näringslivs innovations- och konkurrenskraft måste de kunskapsintensiva tjänsteföretagen vara i fokus! Jag hoppas på snar bättring och på en bred sammansättning av innovationsrådet med god representation från tjänsteföretag.