Fortsatta fel och brister i norsk invandringskritik

Den norska debattören Elin Ørjasæter fortsätter att sprida felaktigheter i sina försök att få sysselsättningen bland utomeuropeiskt födda att framstå som katastrofal. Att Ørjasæter blundar för kompetensförsörjningsperspektivet är beklagligt.

I dagens SvD replikerar Elin ØRJASÆTER på min tidigare införda replik. Hon inleder med att erkänna att hon felaktigt påstått att Sverige saknar registerdata för integration. Genom att notera att Sverige har tillgång till registerdata faller samtidigt större delen av hennes resonemang om att det skulle saknas analyser om utlandsföddas situation på arbetsmarknaden.

Därutöver anklagas bland annat undertecknad för att undanhålla invandringsdata från allmänheten. Om ØRJASÆTER hade följt svensk integrationsdebatt innan hon kommenterade den hade hon tydligt sett att så inte är fallet. De senaste fem åren har jag publicerat tre böcker, en rad rapporter hos Almega samt Svenskt Näringsliv och artiklar (t ex här) där den faktiska integrationsutmaningen publiceras.

I ØRJASÆTER:s replik framförs två kritiska punkter:

Är sysselsättningen bland utomeuropeiskt födda katastrofal? ØRJASÆTER:s svar är JA. Men statistiken pekar på att verkligheten är mer nyanserad. Självklart är det för lågt att drygt 54 procent arbetar. Men om beaktar att invandringen ökat till rekordhöga nivåer och att vi precis har lämnat en finanskris så borde vi ha observerat ett stort tapp i sysselsättningen. Så har inte skett. Detta beror bland annat på ett rekryteringsbehov, bland annat i tjänstesektorn.

Med det sagt är det lika angeläget att understryka att sysselsättningen bland utlandsfödda mycket väl kan försämras. Det gäller inte minst om en kostnadschock med höjda arbetsgivaravgifter för unga och slopat RUT-avdrag beslutas i Riksdagen. Dessutom har etableringsreformen för nyanlända synnerligen låga utflöden i arbete, vilket kräver en tydligare konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen.

ØRJASÆTER påstår därutöver att sysselsättningsökningen bland utlandsfödda skulle ha ökat på grund av att befolkningen växer. Det är komiskt att påståendet kommer just från ØRJASÆTER, eftersom resonemanget skulle innebära att sysselsättningen automatiskt skulle växa rekordsnabbt av att invandringen nu är rekordhög.

”Utlandsfödda är därmed ingen marginell grupp på svensk arbetsmarknad, utan en central del av svenska företags medarbetare.”

Men effekten av en ökad invandring på sysselsättningen är bara marginell. I grunden handlar all jobbtillväxt om att företag växer och anställer. Tack vare sunda statsfinanser och ett bättre företagsklimat har den allmänna sysselsättningen i Sverige utvecklats positivt efter finanskrisen. Det kombineras med pensionsavgångar där inrikes födda lämnar arbetskraften och utlandsfödda kommer till. Detta är en förändring vars dimensioner understryks av att redovisa antalet personer som berörs – 177 000 utlandsfödda i åldern 25 – 64 som fått jobb sedan 2007.

Utlandsfödda är därmed ingen marginell grupp på svensk arbetsmarknad, utan en central del av svenska företags medarbetare. Att ØRJASÆTER blundar för kompetensförsörjningsperspektivet är beklagligt. Invandringspolitiken blir inte bättre för att vi sätter skygglappar på oss – varken negativa eller positiva trender ska sopas under mattan.