Människorna i rut-statistiken

·
Av Gustav Wiel-Berggren, 11 Sep 2014

Skattereduktionen för hushållsnära tjänster har varit en jobbskapande succé. Detta får man ständigt bevis för när man jobbar med rut-sektorns företagare – många gånger har företagarna, de anställda och kunderna fantastiska historier att berätta.

Vissa var arbetslösa och bestämde sig sedan för att ta chansen och starta ett företag i rut-branschen. Vissa var pensionerade men kände att de hade mycket kvar att ge. Andra flydde undan svåra förhållanden men hade problem med språket och fick sitt första jobb i hemservice.

Vissa företag har växt och blivit stora, men de allra flesta är små. Det märks inte minst när man har mailkontakt med många av företagarna – ett autosvar trillar direkt ner i inkorgen och meddelar: ”Jag är ute på jobb under förmiddagen och svarar så snart jag är tillbaka på kontoret!”. Städ och hemservice på förmiddagen, ekonomi och administration på eftermiddagen.

Inför detta riksdagsval har många egenföretagare och anställda i hemservicebranschen engagerat sig i frågan om rut. Berättelser har spridits på Facebook och insändare land och rike runt har frågat varför rut-jobben skulle vara sämre än andra jobb.

Men igår fick jag ett mail från tre anställda i ett av våra medlemsföretag. De ville berätta sina historier om hur de hamnade i ett rut-företag. Och det är när man hör berättelser som dessa som man förstår varför rut är ett så otroligt viktigt steg in på den svenska arbetsmarknaden, det svenska samhället och det svenska språket.

Angelika Kaczmarek

Jag hamnade här i Sverige utan att jag hade planerat det, av en ren slump.  När jag ändå hamnade i Sverige, bestämde jag mig för att söka ett arbete. Jag är inte den typen som väntar tills stjärnorna ramlar ner från himlen, utan jag klättrar upp själv upp för att ta för mig det jag vill.

Utan språk återstår bara städjobb. Jag tycker inte att det förminskar min värdighet. Eller att jag känner mig som någon mindre värd. Det är nästa steg i livet och inte det sista.

Jobbet öppnar vägen för mig. Personnummer, gratis språkskola, bra lön. Det ger mig känsla att jag är oberoende av andra. Jag är ung, har inga barn. Jag slutförde studier alldeles nyligen. Om mina föräldrar är stolta? Min pappa är stolt. Han ser att jag sköter mig ganska bra. Min mamma dog för 3 år sedan… Tack vare det här jobbet bli jag helt oberoende och om jag kommer uppnå framgång. Min mamma kommer bli stolt över mig, vart hon än befinner sig.

Det är inte slut, utan bara början. Jag tänker inte att stanna i utvecklingen, utan jag ska gå framåt och jag hoppas att jag inte kommer förlora den möjligheten. Jag vet att det tar tid, år, men jag tror att jag kommer lyckas.

Beata Slawinska

Hej, jag vill berätta min historia.

Den börjar år 2010. Jag hade en te-butik som kallades ”Herbaty Swiata” – ”världens te”, det var min dröm butik. Det blev tyvärr kris i Polen som gjorde att mina kunder försvann, till den graden att jag var tvungen att stänga butiken.

Innan jag stängde butiken, försökte jag rädda situationen med hjälp av lån, men det hjälpte inte tyvärr. Efter butiken stängdes försökte jag försörja mig på ett annat jobb. Lönen var för låg för att betala mina skulder. Jag kom till Stockholm i december 2010 för att fira jul hos vänner och jag hittade jobbet här. Så jag stannade här tills nu.

Jag har ett jobb i ett svenskt bolag, min son går till skolan här, och tack vare mitt jobb kan min äldsta son studera i Polen och betala för studierna. Det värsta var i början när man saknade familj och vänner. Livet i Sverige är helt annorlunda och man måste vänja sig vid detta. När man vänjer sig då börjar man känna sig hemma. Då och då kommer familjen och vänner för besök då allt är bra. Pengar gör inte lycka? Troligtvis inte, fast det går inte leva lycklig och värdig utan dom.

Vill vara anonym

Min historia påminner många andras invandrare, som kom till Sverige. Jag åkte iväg från Polen med tankar om bättre livet och det var för att lämna bakom mig en period av mitt liv. Efter de närmaste dog och jag skilde mig kom det mycket tuff tid för mig och min son, finansiellt och emotionellt.

Men livet överraskar så när det var som värst träffade jag en kille, som redan bor och har arbetar i Sverige. Vår bekantskap utvecklades så småningom, men vi levde separata liv, jag arbetade i Polen och har ett barn. Jag var lite rädd för det nya livet. Bolaget där jag arbetade gick i konkurs och då var dags för mig att bestämma om jag vill bosätta mig i Sverige med min kille. Jag ville prova på ett liv i lite mer normalt land. Början var tuff, eftersom jag sökte jobbet och ville vara oberoende, eftersom min son blev kvar i Polen. Han är ung och han pluggar, så jag måste hjälpa honom finansiellt.

Utan svenska språket, visste jag att det bli inte lätt att skaffa sig ett jobb i Sverige, så jag sökte jobb via internet. Till slut fick jag städjobb med hemstädning och pluggade svenska. Tack vare det jobbet kan jag ha en finansiellt flyt och jag har råd för underhåll av min son som bor i Polen.

Jag är glad att jag kan leva i Sverige, det landet, som jag började gilla.