Hög tid för Stefan Löfven att ge besked om arbetskraftsinvandringen

Vi står inför ett riksdagsval efter vilket socialdemokraternas ordförande mycket väl kan få uppdraget att bilda regering. För att Sverige ska kunna fortsätta vara en av Europas starkaste ekonomier krävs ett starkt näringsliv som stöds av insiktsfulla politiker. Det vet Stefan Löfven.

Därför är det beklagligt att framträdande lokala representanter för partiet står för en sådan näringslivsfientlig linje som Andreas Schönström gör i Sydsvenskan (8/8), där företag klumpas ihop och misstänkliggörs på grund av enskilda händelser och att ett mer slutet Sverige skulle vara lösningen på alla problem.

Det som Schönström berättar om Tareq, Habib och de andras öden är naturligtvis oacceptabelt och inte värdigt ett land som Sverige. Där är vi överens. Men att använda enskilda fall som bevis för omfattande systematiskt utnyttjande – något som framförallt LO har gjort till sin paradgren – är orättvist. Den överväldigande majoritet svenska företag som vänder sig utomlands med sina rekryteringar har inget med detta att göra överhuvudtaget.

Schönström pratar om bärplockare, men dessa är bara i Sverige under en kort period på sommaren. Räknar man tillstånd som löper över ett helt år så är dataspecialister den enskilt största gruppen arbetskraftsinvandrare, 29 procent.

Så där har Schönström fel, arbetskraftsinvandringen handlar först och främst om specialkompetens – kompetensinvandring. Här vittnar bland andra Almegas medlemsföretag Dice och Ants om hur viktigt det är för dem att kunna rekrytera helt utifrån kompetens och inte utifrån kön, ålder, etnicitet eller som i det här fallet – varifrån den arbetssökande kommer.

Självklart ska arbetskraftsinvandrares villkor granskas, kontrolleras och säkerställas. Regeringen har tillsammans med Miljöpartiet lanserat ett förslag som vi anser bör få chans att verka.

Schönström och LO vill inte att arbetsgivaren och arbetstagaren själva ska få komma överens om vem som ska få komma till Sverige och jobba, utan att det ska avgöras av en myndighet där fackliga intressen har ett starkt inflytande på beslutet. Detta gynnar inte någon utan innebär enbart ökad byråkrati.

Orsakerna till företagens brister är många och ofta komplicerade. Till exempel plötsligt ökad efterfrågan, pensionsavgångar, bristande utbildningsdimensionering, yrkets status och teknisk utveckling. Vidare så finns det tusentals yrken, hundratusentals företag, och hundratals olika arbetsmarknader att överblicka. Att en myndighet skulle kunna förutsäga behov och brister är alltså mer eller mindre omöjligt.

Arbetsmarknadsprövningen är inte en lösning som är till för att säkerställa arbetskraftsinvandrares villkor utan för att säkerställa den ”svenska jobb till svenskar”-politik som flera ledande socialdemokrater gett uttryck för den senaste tiden. Det är därför hög tid att Stefan Löfven ger ett tydligt besked om var socialdemokraterna står i frågan. Att påstå att man är för öppenhet – utan att bevisa det med sin politik – duger inte.