Viktigt att diskutera öppenhet och ansvar kring direktupphandling

· · ·
Av Stefan Holm, 10 Jun 2014

Den 1 juli höjs direktupphandlingsgränsen i offentlig upphandling till ca 505 800 kronor. Debatten har varit lång och bitvis intensiv. Almega har hela tiden varit tydliga med att vi inte vill se en höjning eftersom det finns stora risker med minskad öppenhet som kan leda till ökad korruption.

Skattemedel ska användas med förnuft och upphandlande myndigheter ska se till att använda den konkurrens som finns på marknaden. Därmed inte sagt att krångliga och byråkratiska processer som hänger ihop med upphandling inte kan ifrågasättas. Förenklingar och effektiviseringar måste till i en offentlig sektor där resurserna är knappa.

Äntligen kan vi slippa diskutera nivån för direktupphandling och istället prata öppenhet och ansvar. Hur bör myndigheterna hantera sin direktupphandling? Om majoriteten av dagens upphandlingar är direktupphandlingar bör varje myndighet ha ett tydligt regelverk för detta.

För det första måste upphandlande myndigheter säkerställa att de är transparenta med sin direktupphandling. Kommuner, kommunala bolag, landsting och statliga myndigheter behöver gå ut och annonsera sina direktupphandlingar. Enklast borde vara att annonsera på sin egen webbplats. Ge leverantörer tillräckligt med tid att komma med ett anbud. Se till att minst tre anbud kommer in (ja, det går att ringa upp presumtiva leverantörer), och se till att teckna skriftliga avtal. Allting kan formuleras i en upphandlingspolicy, för att kvalitetssäkra arbetet, eller som Avesta gör, att direkt beskriva sin process för direktupphandling.

Detta är inget komplicerat eller omfattande arbete, utan ett krav på att kvalitetssäkra sin inköpsprocess. Trots allt vilar det ett stort ansvar på våra myndigheter som ska hantera våra gemensamma skattemedel.