Det ska fan vara arbetsgivare

· · · · · · ·
Av Marie Silfverstolpe, 04 Jun 2014

Hemkommen från en kort utrikessemester går jag igenom tidningarna på hallmattan. Det är ingen rolig läsning om man har tillväxt i fokus och företagsglasögonen på sig.

Hur ska det gå för de svenska förtagen på en globaliserad marknad om alla de löften som politiker ges ska bli verklighet efter valet? Hur ska det gå för välfärden när vi riskerar att entreprenörer lämnar sina livsverk? Hur ska det gå för alla de elever som tillsammans med sina föräldrar valt en skola där pedagogiken är bättre anpassad till just deras behov? Hur ska det gå för utvecklingen av den kommunala äldreomsorgen och skolan när konkurrensen minskar? Hur ska de gå för alla dem som äntligen fått chans att välja vem som ska duscha dem och ta hand om dem i livets slutskede.

Mina frågor blir bara fler och fler och svaren inte särskilt upplyftande. Som lök på laxen kommer förslag om friår och kortare arbetstid. Hur kommer det att underlätta att klara de demografiska utmaningarna? Och hur ska det lösa de ökade behoven av kunskap och kompetens som arbetslivet ställer.

Det är en myt att tro att en medarbetare plötsligt ska kunna bytas ut mot en annan. I ett allt mer kunskapsintensivt arbetsliv sitter en stor delen av företagets kapital i just den enskilde medarbetarens huvud. Då går det inte att ersätta dem med vem som helst. I de rekryteringsenkäter som vi och Svenskt Näringsliv genomför framgår att brist på personal med rätt utbildning är hos 50% av företagen skälet till att man har svårt att få tag i rätt medarbetare.

Friår löser inte heller det behov av omställning som näringslivet och det offentliga kommer att stå inför. I den globaliserade och högteknologiska värld vi lever i är det inte den svenska möjligheten till friår som kommer att göra att våra företag vinner såväl svenska som internationella upphandlingar. Jag tror inte att om svaret på en fråga om sociala villkor eller liknande i en upphandling skulle vara – och så tillämpar vi friår – är det som fäller avgörande för affärens slutförande.

Ett annat skrämmande löfte är rätten till heltid. Vad får de för konsekvenser för sysselsättningen när arbetet inte kan konstrueras på ett sådant sätt att alla kan arbeta mellan 8 och 17. Och än värre blir det när de reduktioner som i dag finns på sociala avgifter för unga riskerar att försvinna.
Det är heller inte bara affärer som konkurrerar i en globaliserad värld. Även entreprenörer kan röra sig fritt över gränser. Vad är det som säger att framtidens Ingvar Kamprad, Gustaf Dahlén, makarna Ericson, Nicklas Zennström, för att bara nämna ett fåtal kommer att starta sin verksamhet i ett Sverige med det höga kostnadsläge som friår, kortare arbetstid, rätt till heltid och högre sociala avgifter för unga kommer att innebära. Och vad kommer det i så fall få för konsekvenser för sysselsättningen och den tillväxt vi behöver för att kunna möta framtidens utmaningar.

Det är lätt att inte bara vara en old lady utan även en grumpy old lady när tidningarna är fulla av kostnadsdrivande politiska löften. Det kommer heller inte vara lätt att vara Moder Svea i en allt mer globaliserad värld.