Unionen: Låt oss fira Europadagen på rätt sätt

Av Cemille Üstün, 09 Maj 2014

Ett manifest för tjänstesektorn är ett utmärkt sätt att lyfta Europadagen, jag noterar att Hanna Wallinder på Unionen bloggat om detta samarbetsprojekt inom UNI Europa, den europeiska federationen för mer än 7 miljoner anställda i tjänstesektorn. Det är helt rätt i tiden!

Robert Schuman skulle aldrig någonsin kunnat drömma om att hans idé om att reglera kol och stålhandeln mellan Tyskland och Frankrike för att säkra freden skulle leda till ett unikt äktenskap som sammanflätar 28 länder med öppna gränser och fri rörlighet på varor och tjänster.

Därför är det med stor förvåning jag ser att Unionen vill putsa upp 20 procent-målet, som är allt annat än strålande. Det är tvärtom matt och innehållsfattigt eftersom det inte säger något om hur näringslivet utvecklas på något område; varken innovation, konkurrenskraft, tillväxt eller arbetsskapande kan mätas på detta sätt.

Unionen hävdar att ”för att erhålla en växande och starkare tjänstesektor måste Sverige ha höga ambitioner också för industrin.” Unionen menar att ”en bred industri med den viktiga basindustrin som grund är en förutsättning för att tjänstesektorn ska kunna växa i hela Europa.” Vi från Almega ser verkligheten på ett annat sätt.

Dels vet vi att tjänstesektorn kan växa av egen kraft eftersom efterfrågan på olika tjänster kommer inte bara från industrin utan även från andra sektorer i ekonomin. Men visst vet vi också att samspelet mellan industrin och tjänstesektorn har ökat och är mycket avgörande för industrins konkurrenskraft.

Vi är därför emot att sätta upp ett mål för enbart den tillverkande industrins andel av BNP, (som i dag uppgår till ca 16 procent), eftersom det vore missvisande och underskattar industrins faktiska betydelse i ekonomin. Om man i stället räknar industrins andel av BNP på ett mer rättvisande sätt, dvs. räknar med förädlingsvärdet för industrin och även förädlingsvärdet från de branscher i Sverige som levererar insatstjänster och insatsvaror för industrin, så uppgår industrins andel av BNP redan till nästan en fjärdedel av BNP.

Vi på Almega tycker det vore fel att sätta upp ett mål, som dessutom i praktiken redan är uppnått. Mer relevant vore att fokusera på att skapa ett högre förädlingsvärde i produktionen i Sverige. Här har forskning visat att industrin lyckats höja förädlingsvärdet tack vare ett ökat kunskapsintensivt tjänsteinnehåll. Det är betydelsen av detta ökade tjänsteinnehåll i produktionen som borde stimuleras för att Sveriges export ska kunna upprätthålla och helst öka sin konkurrenskraft.

Almega vill uppmuntra ett fortsatt värdeskapande i produktionen med hjälp av alltmer avancerade tjänster, såsom nya tekniska lösningar, programvara, design med mera, som höjer värdet på Sveriges produktion och exportprodukter. Samtidigt ser vi tjänstesektorns potential att fortsätta växa, inte bara via industrin utan också av egen innovationskraft.

Hanna Wallinder har också rätt i att därför måste något göras åt arbetslösheten. Tjänstesektorn är i än högre grad än tillverkningsindustrin beroende av sin personal. Genom att underlätta för rörligheten av personer så kan företagen få tag i rätt kompetens och utvecklas. Sverige och EU är beroende av detta. Forskning visar också att för varje inflyttad ingenjör skapas åtminstone tre nya arbetstillfällen. Mer om detta kan du läsa här i Almegas kampanj #kompetensinvandring.

Återindustrialisering eller en renässans för industrin har sina lika nostalgiska paralleller i historien. Det tjänsteorienterade samhälle vi lever i idag ställer helt andra krav på utbildning, investeringar, kapital och lagstiftning än det där Schuman verkade.

Inget blir någonsin mer detsamma. Låt oss lära av historien inte återupprepa den.