Att våga flyga


Av Marie Silfverstolpe, 28 Apr 2014

Tittar ut genom fönstret som vetter mot Karlavägen och Humlegården i Stockholm. Över taken kommer en fiskmås eller trut seglande. Ser inte riktigt på detta håll. Får mig att plötsligt att associera måsen med Jonathan Livingston Seagull, som är en kort roman om just en mås av Richard Bach som kom i början av 70-talet.

Den handlar om måsen som vill tänja på gränserna och som vill uppnå det perfekta flygandet. Jonathan gör ett aktivt val hur han vill forma sitt liv. Det vill jag också göra. Jag vill kunna välja vem som ska ta hand om mig när jag är betydligt äldre än i dag. Jag vill ge min dotter och eventuella barnbarn ska ha möjlighet att välja den förskola eller den skola som passar dem bäst, inte att de eventuella barnbarnen ska placeras utifrån en närhetsprincip. Jag vill, precis som måsen, veta att mina egna val styr det liv jag kommer att få. Och det gäller inte bara mig. Anhöriga och vänner från andra språkgrupper ska till exempel ha samma möjlighet att välja en vård eller omsorg där det egna språket används.

Jag tror att om människan får möjlighet att göra egna val blir tillfredsställelsen större och därmed livskvaliteten. Det i sin tur påverkar hälsan och därmed samhällets kostnader.

Vad skulle ha hänt om Jonathan Livingston Seagull inte fått välja sitt liv? Frågan är relevant att ställa när den politiska diskussioner rör frågor om ägandeformer i stället för det väsentliga kvaliteten. Tänk på det nästa gång ni ser en mås eller trut.