Vision gör snäv tolkning för egen vinning

· · · · · ·
Av Stefan Holm, 04 Feb 2014

Det är med besvikelse vi på Almega noterar att fackförbundet Vision, på SvD Brännpunkt 29/1, drar den enkla, men samtidigt så felaktiga slutsatsen att den nya EU-lagstiftningen kan göra det obligatoriskt att ställa krav på kollektivavtal i offentlig upphandling.

Att som Annika Strandhäll reducera det nya upphandlingsdirektivet till tvingande krav på kollektivavtal istället för att komma med konstruktiva förslag på hur man gör offentlig upphandling mer effektiv, transparent och högkvalitativ är inte bara ensidigt enkelspårigt, det är också vanskligt. Är man för rättvis upphandling som Vision säger sig vara, borde Strandhäll vara med försiktig med svepande slutsatser likt denna.

Läser man direktivet ordentligt ser man dessutom att Visions slutsats inte stämmer. Företag som inte har kollektivavtal kommer även i framtiden att kunna lägga anbud och vinna dessa när en upphandlande myndighet vill köpa tjänster. Däremot fastställer direktivet att medlemsstaten (inte upphandlaren) ska säkerställa att sociala och arbetsrättsliga skyldigheter iakttas. Dessa fastställs i till exempel kollektivavtal men kan självklart även uppfyllas av företag som saknar kollektivavtal.

Strandhäll påstår även att det blir ”obligatoriskt” med miljökrav och sociala krav vilket inte heller är sant. Precis som i nuvarande LOU är det en möjlighet, inte ett krav.

Med det nya direktivet hamnar vi i en situation där specifikationerna för en upphandling blir ännu fler. Det kan handla om allt från fler miljökrav och krav på transporter till krav på varornas livscykelkostnad, etiska regler eller antidiskrimineringsklausuler. Det säger sig självt att det här komplicerar upphandlingen. Det innebär i sin tur att man fördyrar anbuden för de företag som vill vara med och stänger ute andra som vill vara med och konkurrera.

Är då alla sociala krav eller miljökrav dåliga? Nej, självklart inte menar vi på Almega. Men de måste vara relevanta för det som upphandlas, de måste vara mätbara och de får inte leda till att upphandlaren riktar sig mot specifika leverantörer. Svårare än så behöver det inte vara.

Nu ska Sverige göra direktivet till nationell lag. Det är då av yttersta vikt att vi får en tydlig formulerad lag som fastställer att det inte är upphandlande myndighet som ska ställa krav på kollektivavtal i sina upphandlingar. I annat fall riskerar vi många överprövningar.

Vision och Almega är helt överens om att man måste våga använda upphandlingen som ett verktyg för att öka kvaliteten i välfärden. Men tvingande kollektivavtal är ingen lösning. De ska bli praxis av egen kraft. M a o kollektivavtal bör vara så pass attraktiva att det är ett naturligt val för alla arbetsgivare och arbetstagare. Varför de inte väljs av alla på arbetsmarknaden bör istället vara frågan som Vision ställer.