Kan vi vässa den svenska modellen?

· ·
Av Jonas Milton, 07 Jan 2014

Jag blir ofta kontaktad av utländska företagsledare i samband med att man överväger etablering eller precis har etablerat sig i Sverige. Vi diskuterar vanligtvis förutsättningarna kring att bedriva verksamhet i Sverige – det svenska företagsklimatet kort och gott. Det handlar om bolagsbeskattning och sociala kostnader, men även om vårt utbildningssystem och möjligheter att skaffa bostäder åt ledningspersoner.

Den största delen av samtalet ägnas dock åt den svenska kollektivavtalsmodellen. Det är inte helt lätt att beskriva den svenska modellen, men när man förenklat liknar ett kollektivavtal med en standardavtalsliknande produkt brukar man få en förstående blick från den utländske företagsledaren. Det är ju inte så tokigt att ha ett någorlunda enhetligt system vad gäller vissa grundläggande förhållanden för de anställda menar oftast personen i fråga. Det är först när man får frågor om löneavtalen som det börjar bli svettigt för mig som säljare av den svenska kollektivavtalsmodellen.

”Så oavsett hur bra eller dåligt företaget går måste vi betala det ni bestämt i era förhandlingar”, lyder sedan följdfrågan.
”Det är inget som hindrar att ni betalar mer, men det blir problematiskt om ni vill betala mindre”, svarar jag då. Vissa av våra kollektivavtal ger möjligheten att betala mindre men bygger på att facket godkänner detta. Andra kollektivavtal ger inte ens denna möjlighet.
”Men det kan ju innebära att vi måste lägga ner i ett läge där vi, om vi står utanför kollektivavtalssystemet, hade kunnat övervintra” konstaterar företagsledaren då och tackar sedan artigt för informationen om den svenska modellen.

Ska våra kollektivavtal vara attraktiva i fortsättningen måste man också kunna hantera en situation med företag som drabbas av tillfälliga lönsamhetsproblem. Detta vill vi gärna fortsätta diskutera med våra motparter.