Det här handlar skärgårdskonflikten om

· · · · ·
Av Stefan Koskinen, 06 Nov 2013

Vad handlar konflikten egentligen om? Jo, att Seko på avtalsområdet har en så kallad ”normerande lönetariff” i kollektivavtalet. Det finns en tabell som säger vad man får i lön, varken mer eller mindre. Det är för företaget ett kollektivavtalsbrott att såväl underskrida som överskrida tariffen.

Så här ser den ut för 2012:

Begynnelselön: 17 031
Årstariff:
1 år 17 837
2 år 19 194
4 år 21 764
5 år 21 958
6 år 22 301
7 år 23 090
8 år 23 930
9 år 24 749

Avtalet innebär att när man har nått nio års erfarenhet så är det slut på löneutvecklingen. Därefter kommer lönen bara räknas upp med den årliga uppräkningen av tariffen, vilket brukar motsvarar industriavtalet.

Tänk, vilket öde! Om man börjar på företaget när man är 20 år gammal så har man nått taket på lönekarriären när man 29 år. Det spelar ingen roll hur duktig man är eller hur mycket man utvecklas. Någon löneutveckling utöver normen på arbetsmarknaden får det inte bli ¬ – för det vore ett kollektivavtalsbrott.

Huvudinvändningen från våra medlemsföretag är att detta system är helt omodernt. Det också därför som bara några stycken av arbetsmarknadens flera hundra kollektivavtal innehåller ”normerande tariffer”.

Dessutom är systemet väsentligt dyrare för arbetsgivaren än de system som gäller på den övriga arbetsmarknaden.

Seko:s krav är nämligen att först ska tarifferna höjas med 6,8 procent för den kommande treårsperioden. Vi har också låtit våra medlemsföretag räkna efter hur många som också under den kommande perioden kommer att flyttas upp i tariffen eftersom det uppnår ett högre antal tjänsteår. I genomsnitt rör det sig om en höjning på 2,4 procent.

Kostnaden för företagen blir alltså 6,8 procent plus 2,4 procent vilket blir 9,2 procent.

Våra medlemsföretag som bedriver charter-, kryssnings- och nöjestrafik får ett klart dyrare avtal än det som konkurrenterna, framförallt restaurangerna i land, verkar på. Det är förstås inte långsiktigt hållbart för våra medlemsföretag.

Seko har under förhandlingarna till medlarna påstått att detta system är kostnadsneutralt för arbetsgivarna jämfört med andra system på arbetsmarknaden. Det vet både vi och dom och medlarna att det inte är sant. Varför skulle de annars så styvnackat hålla fast vid ett ålderdomligt system?

Det paradoxala dock att det är även att problem för våra medlemsföretag att man inte får betala mer i lön. För att arbetsgivare ska kunna rekrytera och behålla nyckelpersonal måste arbetsgivaren kunna betala rätt lön.’

Det är till exempel så att om ett skärgårdsrederi vill anordna särskilda gourméetkryssningar och anställa en kändiskock så får rederiet inte betala honom mer än lönetariffen.

Inte heller om en konkurrent i land försöker locka till sig en attraktiv medarbetare får arbetsgivaren svara med att försöka behålla medarbetaren genom att erbjuda en högre lön.

Ifrån företrädare från Seko har systemet beskrivets som det allra mest rättvisa lönesystemet. Jag har svårt att se rättvisan i att en medarbetare som varit två år på företaget och gör ett toppjobb ska ha 19 194 kronor i månaden medan en medarbetare som varit 10 år på företaget och gör ett mindre bra jobb ska ha 24 749 kronor i månaden.

För mig liknar det mer rättvisa av gammal sovjetisk modell och borde precis som det systemet förpassas till historiens soptipp.

Stefan Koskinen
Förbundsdirektör
Almega Tjänsteföretagen