Läx-RUT är en skattefråga – inte en utbildningsfråga

· · · · ·
Av Ulf Lindberg, 27 Aug 2013

Marknaden för att köpa hjälp med läxläsning till barn ökar. Förra året ökade de fyra största företagen sin omsättning med 41 procent. En starkt bidragande orsak till ökningen är att det då blev tillåtet att använda sig av RUT-avdraget för läxhjälp i hemmet.

Det kraftiga tillväxten säger möjligen något om kvaliteten på den svenska skolan men framförallt säger den något om vårt skattesystem. Dagens skattessystem gör det väldigt dyrt för privatpersoner att köpa tjänster. Tillväxten inom alla branscher som omfattas av RUT-avdraget visar att det finns en efterfrågan. Vita tjänster beskattas så pass högt i Sverige att det är omöjligt för de med normala inkomster att köpa dem utan en skattereduktion.

Skattereduktion för hustjänster är en succé. Nya jobb har skapats. Svarta tjänster har blivit vita. Många får tjänster utförda som de uppskattar mycket. Dessutom blir det i slutänden ett plus i statens kassa. Barnpassning och läxhjälp är en naturlig del av denna utveckling.

Det är skattesystemets snedvridning som är det som bör stå i centrum när RUT-avdrag för läxhjälp diskuteras. Avdraget är inte en del av den svenska skolpolitiken, utan ett sätt att öppna upp den privata tjänstemarknaden för fler. Men lärarfacken väljer i dagens Svenska Dagbladet att ställa RUT-avdragen för läxhjälp mot satsningar i skolan. Det är dels att blanda äpplen och päron och dels lite löjligt. Löjligt för att det knappast kan röra sig om resurser som skulle påverka kvaliteten i skolan.

Ibland kan det vara på sin plats att sätta saker i sitt rätta perspektiv. Högt räknat omsätter läxläsningsbranschen 100 miljoner per år. Nu köps en del av dessa tjänster utan skattereduktion men även om alla köp skulle ske via skattereduktion skulle det alltså röra sig om 50 miljoner i skattereduktion. För det skulle varje elev i den svenska grundskolan få en knapp halvtimmes extra tid med en lärare – per år.

Diskussionen borde snarare röra sig om hur vi kan frigöra fler tjänstebranscher från det förlamande grepp som dagens beskattning av arbetade timma utgör.