När jag gick på svartklubb

· · ·
Av Cemille Üstün, 26 Apr 2013

Häromdagen försattes jag i en helt ny situation. Nya situationer kan inledningsvis kännas mycket otrygga. Att befinna sig på en svartklubb på Söder var just en sådan. Den här svartklubben var inte heller lik någon annan. Den var bokstavligen helt svart. Jag såg inte ett dyft.

Till min lycka gjorde mina vänliga värdar från Synskadades Riksförbund sitt bästa för att jag skulle slappna av och trivas. De hade inga som helst problem att orientera sig, prata och äta. De hade alla synnedsättning och kunde lätt och ledigt hitta gaffeln, glaset, maten medan jag fumlade och fick koncentrera mig för att hitta såväl mat som ord. Som tur var satt jag på en stol. Annars hade jag med säkerhet fallit omkull.

Förutom mat fick vi oss en hel del viktiga insikter till livs. Som att se kompetens och möjligheter istället för att fokusera på nedsatt arbetsförmåga, att lönestöden måste förenklas och bli mer flexibla, de måste höjas kraftigt och indexregleras i enlighet med löneutvecklingen. Ett annat problem är den långa handläggningstiden hos Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att få del av lönestöden. För den enskilde personen och arbetsgivaren är det en snårskog att ta sig igenom. Därför är det glädjande att Försäkringskassan åtagit sig att ta emot 500 praktikanter med funktionsnedsättning de närmaste tre åren.  Likaså att en utredning som Samhall gjorde hösten 2012 visar att 9 av 10 företag är villiga att anställa personer med funktionsnedsättning.

Trots det är endast 50% av de 30 000 personer som SCB kategoriserat med nedsatt syn och nedsatt arbetsförmåga, sysselsatta på arbetsmarknaden. Därför är det oerhört inspirerade att besöka Svartklubben på Södermannagatan 27 i Stockholm, där personalen är anställd inte trots sin synnedsättning utan på grund av sin förmåga att orientera sig i ett kolsvart rum.

Det finns andra exempel. T.ex. bemanningsföretaget Left is Right som fungerar som en bro till arbetslivet för personer med funktionsnedsättning genom hjälpa arbetsgivarna att få tillgång till kompetens som annars inte skulle utnyttjas på grund av kommunikationssvårigheter.

Det skulle vara mycket intressant att få fler sådana inspirerade exempel, där vi väljer att uppmärksamma möjligheter istället för hinder. Skicka gärna länkar till mig.