Låt de fristående skolorna få bidra

· · ·
Av Gästbloggare, 03 Apr 2013

– Hon ska inte vara där ute, sade ägaren och vd:n för den lilla friskolan. Specialpedagogen kastade sig fram till fönstret och tittade ut. – Det ska hon verkligen inte. Jag springer!

Tio sekunder senare ser jag hur specialpedagogen är ute på parkeringen framför F-9-skolan. Hon pratar med tjejen som går i sjuan och som har det trassligt hemma. De gestikulerar på avstånd och sedan ser jag hur de vänder om och går tillbaka in till skolan. Scenen utspelade sig på en liten friskola. Diskussionen som följde med ägarinnan handlade om elever i behov av särskilt stöd, om vikten av att se och känna varenda elev och hur skolan hjälper dem att utvecklas till sin fulla potential. Och av vikten av talet 24. Klassernas storlek – som sedan kan delas på fyra, tre och två – för bästa gruppindelning.

En av de allra roligaste delarna med mitt jobb är att jag får besöka friskolor och förskolor och höra grundarnas, ägarnas och medarbetarnas drivkrafter och idéer. Hur de har valt att starta eget för de har en idé om att undervisning kan bedrivas på ett annat sätt. För att de ser ett annat sätt att organisera verksamheten. För att de vill få ökat inflytande i sitt eget arbete. Och förverkliga sina idéer.

Vi har ett unikt valfrihetssystem i Sverige där alla, oavsett ekonomi, kan välja vilken skola de vill. Det fria skolvalet gör att alla elever, var de än bor, kan välja en skola som passar dem. Unga människor är inte dömda till att gå i sin närmaste skola, om den är dålig eller bara inte passar dem. De kan ta sig vidare. Annat är det i andra länder. Har du inte råd att bosätta dig nära en bra skola – och forskning visar att bra skolor driver upp huspriser, eller din familj inte har råd med den höga terminsavgiften, så är du förutbestämd för ditt områdes skola. I andra länder har du ingen möjlighet att välja en skola som passar dig.

Friskolepropositionen från 1992 framhöll vikten av en mångfald av utbildningsvägar och pedagogiska metoder. 20 år senare har vi precis detta. Vi har den lilla byskolan som en räddare och ett nav i glesbygd, vi har den enskilda skolan som startades av ett lärarlag. Vi har koncernerna – som vuxit från en skola till många, då fler och fler föräldrar och elever valt deras skolor. Vi har Montessoriskolan, Freinetskolan och Waldorfskolan. Vi har skolkedjan med tydlig profil, där ordning och reda är ledstjärna, och uttalade förväntningar på elever, lärare och rektorer gör att skolan har mycket höga resultat i alla tester. Och på andra kanten har vi en annan kedja, där lärprocessen är individuell och pedagogiska experter tar fram lektionsupplägg för alla skolor, som samlas i en lärportal. På så sätt frigörs tid för lärarna att ägna till undervisning och enskild kontakt med eleverna.

Jag ser mycket gott i friskolevärlden. Föräldrar som väljer små friskolor till sina barn, för att de vill ha en nära och extra trygg miljö för sina barn. Friskolor som arbetar med att höja varenda elev till sin fulla potential. Jag ser hur pojken med adhd-diagnos går från att inte kunna vistas i klassrummet utan ständiga utbrott – till att bli skolans elevrådsordförande. Koncernernas målinriktade kvalitetsarbete, där de sätter in extra fokus på de skolor som inte presterar tillräckligt bra. Kompetensutveckling av personal och snabbt flerfaldigande av goda idéer som uppkommer någonstans bland de egna skolorna. Jag ser nytänk och innovationer.

Precis som i alla branscher så finns det ett fåtal oseriösa ägare. Dessas skolor ska naturligtvis Skolinspektionen granska hårt och vid brister som inte åtgärdas så ska skolan stängas – fristående såväl som kommunal. Men det är viktigt att inte dra alla friskolor över samma kam som en enskild oseriös ägare. Resten av branschen beklagar djupt förekomsten av dessa enskildheter. De skadar oss alla.

320 000 barn och unga går i dag i en fristående verksamhet. 52 000 människor arbetar i vår bransch. De fristående är ideella, vinstdrivande, små och stora. Alla med en egen idé om hur undervisning ska bedrivas, en drivkraft om att tänka nytt, med en stark önskan om att förmedla kunskap och bidra till en bättre skola och därmed ett bättre samhälle. Låt dem alla få göra det.

Cecilia Nykvist
Stolt vd för Friskolornas riksförbund