Fackligt fulspel i busligans elitserie

· ·
Av Stefan Koskinen, 04 Mar 2013

Fackligt fulspel i busligans elitserie

Elitseriehockeyn närmar sig nu snabbt slutspel. Samtidigt har busligans elitserie inom svensk avtalsrörelse dragit igång för fullt.

Först ut att varsla om strejk i år var elektrikerna som rekordtidigt överlämnade ett konfliktvarsel  – redan två månader innan avtalet löper ut.

Men Byggnads har inte tänkt att sitta still på avbytarbänken utan har nu kastat in ett par hundra byggarbetsplatser där arbetet ska läggas ned om en vecka.

En stark outsider är som vanligt Handelsanställdas förbund som alltid går starkt i busligan så fort vi närmar oss påsksäsongen. Vi får nog räkna med att coachen Lars-Anders Häggström redan skrivit ut några riktigt feta konfliktvarsel som snabbt skulle kunna tömma landets butiker på mjölk, smör, kött, bröd och andra livsmedel.

Även Transport, med avtal som löpte ut redan den sista februari, kan kanske kasta sig in i bus-leken. Varför inte stänga Arlanda när chartersäsongen drar igång på allvar? Det räcker med att ta ut bagagelastarna så kan Svensson glömma en varm vecka på Kanarieholmarna.

Den som gräver lite djupare i busligans årsstatistik kan se att elektrikerna sedan länge burit ledarlyktan. Sedan 1993 har det hunnit bli hela 26 varsel eller utlösta strejker. I årets avtalsrörelse lyckas elektrikerna dessutom kapa åt sig stilpoäng i gruppen ”mest ute i ogjort väder”.

Efter att både EU-domstolen och Arbetsdomstolen sagt att elektrikerna inte har rätt att samla in avgifter från dem som valt att stå utanför facket, så kräver nu kabeldragarna att arbetsgivarna ska betala förbundets förlorade intäkter. Det handlar alltså inte om löner till medlemmarna, utan om mer till ombudsmännen så att de kan stå väl rustade inför kommande strejksäsonger.

Att byggnads- och anläggningsarbetare med en medianlön på 28 000 i ett tidigt skede går ut i strejk, i en bransch med både vikande efterfrågan och ökad konkurrens från utländska aktörer, kommer möjligen att hetsa industrifacken att också visa musklerna. Där finns möjligheter till konflikter som både kan vålla obotlig skada för svensk exportindustri och få fler fabriker att flytta utomlands.

På tjänstemannasidan gav sig Unionen 2012 på allvar in i leken genom att utmana de traditionella arbetarfacken i kampen om att vara en av arbetsmarknadens värstingar. Det blev fyra varsel och tre utbrutna strejker mot framförallt tjänstesektorn och Almega. Genom att kasta sig över Svensk Bilprovning lyckades Unionen nästan att skapa kaos i kön för husvagnsbesiktningarna så att det kunde ha hotat Svenssons hjulsemester.

Tidigare bars ledartröjan på tjänstemannasidan av Svenska Journalistförbundet som lyckades varsla om strejk eller gå ut i strejk under många av avtalsrörelserna från 1970-talet fram till 2007.

Sedan dess har dock de stora strukturförändringarna av papperstidningsläsandet och hotet mot journalistjobben tvingat SJF att bli en ansvarstagande fackförening. SJF har därför tappat många placeringar i busligans elitserie och frågan är om de inte kommer att åka ur serien i år?

Några riktigt konfliktvilliga fack, som till exempel SEKO, Hotell och Restaurang och Målarförbundet, har inte kommit med i denna genomgång, men är alltid outsiders inför en stundande avtalsrörelse.

Det brukar alltid framhållas att franska, italienska och grekiska fackföreningar skulle vara särskilt duktiga på strejker och kunna allt från att stänga bilindustrier, att bygga stinkande sopberg, att lamslå allmänna kommunikationer till att stoppa pensionsutbetalningar.

Men svenska fackföreningar närmar sig snabbt och står snart inte långt efter sina kolleger på kontinenten. Om busligekampen får fortsätta kan det säkert också skada många företag så att hela Sveriges ekonomi drabbas.