Myter och sanningar om ungdomsarbetslöshet

· · · ·
Av Jonas Milton, 11 Okt 2012

Charlie Levin på Unionen har i ett blogginlägg svarat på våra kommentarer av deras infografik om ungdomsarbetslöshet. Kul! Jag vill gärna ge Unionen en eloge för att de tar sig an ungdomsarbetslösheten.

På flera punkter är vi överens. Skolan är en viktig pusselbit och inte minst kopplingen till näringslivet. Lärlingsanställningar  är ett sätt att få arbetslivserfarenhet även om det kanske inte alltid passar i de kunskapsintensiva branscherna.

Det är bra att Unionen vill möjliggöra för en anställningsform för studentmedarbetare i kollektivavtalen. Almega har tillsammans med Jusek diskuterat frågan och några av våra jurister tittar på de arbetsrättsliga konsekvenserna som underlag för fortsatta diskussioner. Det är bra om vi inom tjänstesektorn kan få en samsyn i den frågan.

Unionen har aviserat frågan om introduktionsavtal. Självfallet är det en fråga som är värd att titta närmare på. Det har vi framfört i regeringssamtalen om jobbpakten.

Men låt mig kommentera Unionens framtagna myter kring ungdomsarbetslösheten.

  • Myt 1: Turordningsreglerna i LAS gör unga arbetslösa vs. Unionens sanning: LAS gör inte unga arbetslösa

Unionen menar att ”myten” inte baseras på svensk empiri och de hänvisar till Akademikerfacket SSR, som menar att mellan 1-10 procent av ungdomarna som var arbetslösa 2009 hade blivit uppsagda som en följd av personalnedskärningar.

Vi delar inte Unionens uppfattning. Det är inte, som jag även nämnde i mitt förra inlägg, bara turordningsreglerna i LAS som är problemet, utan även frågor om saklig grund.

Vi får ofta kritik för att företagen i så stor omfattning visstidsanställer. Den främsta orsaken till detta är att reglerna för uppsägningar är strikta.

Arbetsgivare drar sig därför i många fall att anställa personer utan referenser och arbetslivserfarenhet. Detta drabbar givetvis unga i större utsträckning än äldre. Det kan avläsas i SCB:s AKI för perioden andra kvartalet 2008 och andra kvartalet 2009. Då minskade sysselsättningen bland unga med 22 000. Hälften av dessa var fasta jobb hälften var tillfälliga.

  • Myt 2: Svenska ingångslöner gör unga arbetslösa vs. Unionens sanning: stämmer inte enligt modern forskning

Att våra medlemsföretag i olika sammanhang påpekar att ingångslönerna är ett hinder för att anställa, det har jag påpekat. I våra tjänsteföretag, där lönekostnaderna är en sådan stor del av kostnaderna för att bedriva verksamhen, är det en realitet.

Det finns forskare som bekräftar vår bild. Per Skedinger har forskat på effekterna av höjda minimilöner i detaljhandeln. Det är visserligen inte vårt avtalsområde men resultatet är ändå intressant. För varje procentenhet som lägstlönen höjdes, ökade sannolikheten att personer med lägsta lön lämnade branschen med 0,3 procentenheter. Per Skedinger har även i tidigare studier visat på liknande utfall.

I Långtidsutredningen 2011 visade Nils Gottfries bevis på det ”bitande svenska lönegolvet”. De med enbart grundskoleutbildning har i princip samma genomsnittslön som de med yrkesgymnasial utbildning. Däremot skiljer sig sysselsättningen avsevärt mellan dessa grupper. Det är ett lönegolv som hindrar sysselsättning för dem med lägst utbildningsnivå.

  • Myt 3: Var fjärde ung är arbetslös vs. Unionens sanning: det beror på hur man räknar

Här har vi ingen annan uppfattning. Vi brukar inte uttrycka oss som att var fjärde ung är arbetslös. Det är fel. Arbetslösheten uppgår dock till knappt 25 procent. Att vi räknar in heltidsstudenter är en anpassning till internationella definitioner.

Det Unionen inte gör i sin grafik är att räkna med de cirka 120 000 individer i ålder 15 – 24 år som är inte är i anställning eller i utbildning. De har lämnat arbetskraften och är i verkligt utanförskap. Det här är en grupp som finns men ändå inte. Att få dessa ungdomar i vettig sysselsättning, som kan leda till ett arbete, är en utmaning av stora mått men viktigt både för de enskilde och för samhällsekonomin. Skulle vi inkludera dem i statistiken så närmar sig ungdomsarbetslösheten 40 procent.

 I Almegas förslag till omställningsförsäkring så har vi poängterat vikten av att även dessa grupper blir föremål för kvalificerade omställningsåtgärder. 

Vi vet också att majoriteten av de heltidsstudenter som ingår i arbetslösheten hellre skulle jobba än plugga, men de hittar inget jobb och väljer därför studier. Hur det ska gå för dessa grupper när universiteten och högskolorna aviserar att antalet utbildningsplatser ska minska? Med stor sannolikhet  kommer antalet arbetslösa att öka.

Så slutligen. Unionen har inte berört de problem som idag finns med matchningen. Vi är övertygade om att fler kvalificerade aktörer inom ramen för ett valfrihetssystem, i stället för dagens Arbetsförmedling, skulle underlätta för ungdomar att så det stöd som behövs för kunna komma i arbete.

En annan fråga är givetvis att skapa möjligheter för företag att växa och att utveckla nya idéer och verksamheter. Ett sätt skulle vara att införa så kallade RIT-tjänster, det vill säga reduktion för IT-tjänster i hemmet. Det skulle skapa jobb inte minst för ungdomar.