Facken vågar inte tänka nytt om A-kassan

· · · · · · ·
Av Marie Silfverstolpe, 12 Jun 2012

Hej Unionen!

Känns nästan som vi ska göra hela utredningen med tanke på de långa blogginläggen!

Många som är ute i debatten om omställning kräver att det ska finnas forskning som stöder alla nya idéer. Det är intressant eftersom det finns vissa områden som inte är beforskade i samma utsträckning som annat.

Ett sådant område är till exempel omställningsåtgärder. Det går ju inte att i samband med uppsägningar låta personer som har rätt till omställningsåtgärder, enligt TRR och TSL, att inte få några åtgärder för att på så sätt få till stånd en kontrollgrupp.  Därför måste man ändå tänka nytt.

Den nya myndigheten. En del av kritiken mot det norska NAV är just att det inte blivit en myndighet. Vi menar att med en ledning underlättas styrningen av den nya verksamheten. Prioriteringar blir alltid mer komplicerade när det finns olika ledningsorganisationer.  ”Vår myndighet” ska arbeta i ett nära samarbete med de aktörer som enligt lagen om valfrihetssystem kommer att utföra själva omställningsarbetet.

Unionen pekar på en viktig punkt när det gäller tidsgränser och på den punkten har vi ingen annan uppfattning. De åtgärder som ska sättas in för att underlätta återgång i arbete ska vara evidensbaserade eller bygga på beprövade metoder.

Ni tar upp den besvärliga frågan vilka tidsgränser som ska gälla vid sjukskrivning för att man ska prövas gentemot den övriga arbetsmarknaden. Dagens tidsgränser är rimliga. Däremot är det troligt att man kan förfina de instrument som gör bedömningen huruvida den enskilde kommer att återfå den arbetsförmåga som fordras för att utföra befintliga arbetsuppgifter efter eventuell anpassning och rehabilitering.

Arbetsgivaren har ett ansvar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Ett problem med dagens lagstiftning är den otydliga gränsen mellan vad som är arbetslivsinriktad och medicinsk rehabilitering.  Det är min förhoppning att Parlamentariska socialförsäkringsutredningen ska lägga ett förslag som förtydligar var gränsen för arbetsgivarens ansvar går. I vårt förslag kan de föreslagna omställningsaktörer vara en resurs i arbetsgivare rehabiliteringsarbete.

Valfrihetssystem har kommit för att stanna inom andra delar av samhället. Vi har det inom skolan och vården och till viss del inom dagens system med coacher. Ett första viktigt steg är att se till att den som ska leverera en tjänst uppfyller de kvalificerade krav som ställs. Det ska självfallet inte vara möjligt att avstå från att ta emot den som söker stöd. Ersättningssystemet ska vara sådant att det ska finns intresse av att arbeta även med dem som står för långt från arbetsmarknaden.

Det finns intressanta exempel på utförarna av omställningsåtgärder lyckas. I Södertälje har Manpower Telge Jobbstart varit med i ett pilotprojekt med nyanlända och tidiga insatser för dessa. 60 personer slumpmässigt utvalda gick i ett program i 18 månader. 61procent var ute på arbetsmarknaden innan projekttiden var slut.

Det är projekt som dessa och andra erfarenheter från våra medlemsföretag och från de kollektivavtalade trygghetsstiftelserna som stärker oss i vår uppfattning att det finns fler än arbetsförmedlingen som kan hjälpa personer åter till eller i arbete.

Arbetsförmedlingen har gjort en undersökning våren 2011 som bland annat belyser inställningen till jobbcoacher. Där kan man läsa att 77 procent var ganska eller mycket nöjda med aktiviteterna som sker hos de externa coacherna. 79 procent ansåg att den tilldelade coachen hade rätt kompetens och att 62 procent ansåg att coacherna i viss eller hög grad har ökat deras chanser att få ett arbete.

Återigen ett argument som stärker vår argumentering. Vi vet dessutom att bland svenska folket, enligt en nyligen genomförd undersökning,  är 51procent ganska eller mycket positiva till låta privata företag konkurrera med Arbetsförmedlingen. Bara 24 procent är negativa.

Det finns så mycket som skulle underlätta för alla dem som inte befinner sig i arbete om man bar vågar tänka nytt.

Tänka nytt, det vågar Mikael som har kommenterat vår duell göra. Men tänka nytt vågar inte de fackliga organisationerna göra när det gäller förvaltningen av A-kassan. På den punkten befinner vi oss långt ifrån varandra och de argument som ni framför döljer inte att innerst är det därför att ni tror att på det sättet ska ni kunna rekrytera medlemmar. Staten ska inte subventionera rekrytering av fackliga medlemmar.

Det finna andra frågor att diskutera. Hur ska vi kunna få in fler inga i arbetslivet, eller nyutexaminerade? Vi tror att vårt förslag till omställningsförsäkring skulle underlätta för dessa grupper att komma in i arbetslivet.