Vi behöver samverkansprogram kring tjänsteinnovation

· ·
Av Teresa Jonek, 24 Maj 2012

Det är helt rätt att tjänsters del av ekonomin växer och betydelse för innovationskraften ökar, Unionen.  Almega har nyligen tagit fram en rapport som visar just på vikten av tjänsteinnovationer.

I globaliseringens kölvatten ser vi svensk industri specialisera sig och alltmer outsourca tjänsteverksamheter till kunskapsintensiva tjänsteföretag (KIS, knowledge intensive services), som därmed nyanställer och växer. Det handlar bland annat om teknikkonsulter, IT-konsulter och arkitekter.

Från KTH går fler än en tredjedel av alla nybakade ingenjörer till dessa företag, som blir våra nya kunskapsmotorer. Det är en enorm investering ur nationellt perspektiv och därför kan jag inte annat än beklaga att potentialen inte uppmärksammas tillräckligt. För att utnyttja den enorma kompetens som finns ackumulerad i KIS-företag så måste ansträngningar göras för att involvera dem i forskningsprogram, exempelvis i  VINNOVAs senaste utlysning Strategiska Innovationsprogram.

Almega kommer därför på bred front tillsammans med bland andra Teknikföretagen och SKL arbeta för ett strategiskt innovationsprogram inom tjänsteinnovation.

Genom denna plattform kan tjänsteföretag samverka med offentliga aktörer, industri och akademins tjänsteforskare. På så vis kan nya affärsmodeller utvecklas, processer optimeras och kundinteraktionen öka. Inte minst kan företagen lära av varandra, över branschgränser. Att utveckla tjänster och system för dessa är i mångt och mycket generisk kunskap och den sträcker sig över många discipliner, allt ifrån beteendevetenskap, företagsekonomi och teknik. Idag finns tjänsteforskning spridd över flertalet av våra lärosäten och den akademiska nivån är många gånger hög.

Nu gäller det bara att kunskapen kommer företagen tillgodo.

Viktigt i sammanhanget är att säkerställa att kunskapen genomsyrar även utbildningssystemet (i anda av kunskapstriangel) så att den breda kompetensförsörjningen motsvarar de behov vårt nya tjänstebaserade näringsliv och samhälle har.

Forskning är en väg att stärka innovationskraften, men för att få till en förändring av innovationsklimatet krävs mer. Vi måste i Sverige bland annat förändra vårt skattesystem så att investeringar i kunskap på såväl individ- som företagsnivå premieras. Genom dagens skattebas ”arbetade timmar hos individer och företag” så har KIS-företagen 10 procent högre skattebelastning än genomsnittet. Tillsammans med värnskatten rimmar det illa med  det framväxande kunskapssamhället.

Vi anser också att vi måste öppna upp för avskrivningar av immateriella investeringar (ex FoU, fortbildning, mjukvara). Att regeringen initierat ”innovationscheckar” till små och medelstora företag är riktigt bra. Att man även möjliggör för KIS-företag att vara akademisk utförare är alldeles strålande. Internationella försök visar att samarbetena ofta resulterar i mer långsiktiga projekt, även sedan innovationspengen förbrukats.

Avslutningsvis vill jag lyfta Almegas önskan om att införa valfrihetssystem i fler branscher. Då blir kvalitet drivande snarare än pris och på så vis fungerar det innovationsdrivande.