En skola i takt med sin samtid

· · · ·
Av Fredrik Voltaire, 21 Maj 2012

Debatten om skolan handlar nu i hög grad om vi ska prioritera jämlikhet eller höga kunskapsresultat. Grund- och gymnasieskolan har under lång tid följt en utveckling med ökad jämlikhet som främsta ledmotiv, med tanken att skolan främst ska utjämna förutsättningarna för elever med olika social bakgrund. Om denna tanke ska genomföras fullt ut, finns inget utrymme för fria skolval, friskolor, utbildningar av olika längd och ambitionsnivå, eller ens betyg.

Som alternativ modell till den jämlikhetssträvande skolan står en skola som främst sätter kunskapsresultaten i fokus, där kraven är högre och där det finns olika vägar för elever med olika ambitioner och förmågor. Ett mer pluralistiskt system som öppnar för olika pedagogiska modeller, fria skolval, friskolor, och som bygger på att kunskaperna mäts i betyg och att skolornas och lärarnas prestationer granskas. Den kunskapsinriktade skolan har vunnit mark efter maktskiftet i politiken. Kunskapsresultaten har prioriterats upp, och möjligheterna att gå olika vägar har blivit fler.

Svarar denna utveckling mot behoven i samhället? Jag anser det. Särskilt ur ett näringslivsperpektiv.

Globaliseringen utsätter vårt näringsliv för ett hårt konkurrens- och omvandlingstryck. För att kunna konkurrera måste vi skaffa komparativa fördelar. Vår främsta möjlighet ligger i att satsa på kunskap, för inom arbetsintensiv produktion är konkurrensen för hård från lågkostnadsländerna.

Näringslivet blir också alltmer kunskaps- och tjänsteintensivt. Det är den kunskapsintensiva tjänstesektorn som står för huvuddelen av jobbskapandet idag. Antalet jobb i sektorn ökade med 462000 under 1994-2011, samtidigt som andelen med minst tre års högskoleutbildning ökade från 20 procent till 38 procent. Det är här framtidens jobb skapas, och dessa företag är beroende av att skolan levererar bra kunskapsresultat. De har också stora rekryteringsproblem idag.

Näringsklimatet har blivit allt tuffare, och därför är det rimligt att även skolan tuffar till sig och ställer hårdare krav på eleverna. Kunskapsresultaten måste vara i fokus, och vi måste ha ett pluralistiskt system med olika vägar för elever med olika förmågor och ambitioner.

Med det sagt menar jag inte att skolan ska bli en utslagningsmaskin, men vi måste flytta ner jämlikhetsmålet några pinnhål, och angripa målet på ett annat sätt än tidigare.

Mer resurser till skolor med svaga elever kan vara en lösning.

Att belöna skolor som ger höga resultat i förhållande till förutsättningarna är en annan, det vill säga man bör titta på skolornas ”value added” i förhållande till elevernas sociala bakgrund och tidigare prestationer.

Vi måste också fortsätta bygga ut yrkeshögskolan och andra eftergymnasiala utbildningsformer, för att stärka det livslånga lärandet och ge ungdomarna goda chanser att ta revansch senare i livet. Yrkeshögskolan skulle kunna få högre krav på sig att få unga utan jobb i arbete, idag är det ca 60 procent av eleverna på yrkeshögskoleutbildningar som redan tidigare hade jobb.