En betraktelse den 8 mars

· · ·
Av Gästbloggare, 08 Mar 2012

 En betraktelse den 8 mars

Visst är det konstigt?

Jag träffade en företrädare för myndighetssverige häromdagen. Han frågade om jämställdhet och löner och sa att facken, bland annat Unionen, drivit frågan om jämställda löner hårt. Uppriktigt sagt så blev jag lite ställd. Jag drog mig för att invända att jag som arbetsgivarföreträdare inte tyckte alls att facket drivit frågorna speciellt hårt. Men det är kanske så det ska uppfattas och som de själva uppfattar det.

I själva verket så har de tagit tillbaka med ena handen vad den andra gett. Själva avtalskonstruktionerna, som företagen är skyldiga att följa, förstärker ofta ojämlikheterna.

Avtalen säger oftast lönerna ska höjas med en viss procent, säg 2,6 %, att varje arbetsplats ska få 2,6 %. Om man då har en arbetsplats med hög andel män och en annan med hög andel kvinnor så får de samma procentuella höjning. Men om männen redan innan hade en genomsnittslön på 27 500 kr och kvinnorna 25 000 kr så har skillnaden i snittlön ökat med 65 kr. På grund av att arbetsgivaren följt kollektivavtalet. Om detta pågår år efter år så blir det bara värre och värre. Kollektivavtalen förstärker alltså ofta en felaktig lönestruktur.

Det finns ofta en lösning i avtalet. Man kommer överens om att inte lägga ut lika många procent på alla arbetsplatser. Då ska de fackliga företrädarna på den manliga arbetsplatsen förklara för sina kollegor att de tagit av deras pengar och gett till kvinnorna på en annan arbetsplats. Populärt? Genomförbart? Oftast inte.

Då får man frågan, varför lägger inte arbetsgivaren på 65 kr för att jämna ut detta. Det är ju tillåtet att höja med mer än avtalet. Visst, är det så. Det gör man också ofta. Men det är fortfarande det av facket framförhandlade avtalet som förstärker orättvisan. De får obegripligt kredit för att de driver frågan om jämställdhet medan arbetsgivaren får kritik.

Visst är det konstigt!

Gästbloggare: Gunnar Järsjö, lönebildningsexpert Almega