Det är svårt att tänka nytt

· ·
Av Teresa Jonek, 05 Dec 2011

Ökat värdeskapande för global konkurrentkraft i svenskt näringsliv

I regeringskansliet och på utbildningsdepartementet sitter tjänstemännen och för fullt går igenom högar av inskickade inspel till den kommande forsknings- och innovationspropositionen.

Almega har skickat in fyra inspel; med Svenskt Näringslivsgruppen, med Teknikföretagen, med SACO-förbunden och Unionen i Tjänstesektorns samarbetsavtal och självklart Almegas eget inspel.

Det är en sak att lämna in inspel, men sedan väntar den kanske än viktigare uppgiften, att förklara varför budskapen och förslagen är så viktiga.

Vi har i under förra veckan haft möten med statssekreterarna på utbildning och näringsdepartementet tillsammans med företagsrepresentanter från IBM, Bonniers, Ericsson, Volvo och Capio. Det är fascinerande att höra företagsrepresentanterna beskriva samma behov av kunskapsutveckling och vittna om avsaknad av stöd i den omställning och affärsutveckling som pågår. En stor del av den efterfrågade kunskapen är verkligen generisk – en bas av Service Management som inom olika branscher i sin tur kombineras med mer specifik kunskap.

Inom Volvo är idag 40 procent av omsättningen från tjänstedelarna, Ericsson Global Services är den del av Ericsson som är strategiskt viktigast och som har vuxit från 25 till 85 miljarder i årlig omsättning det senaste året och Capio omsätter idag 4 miljarder i Sverige och har även verksamheter i Norge, Danmark, Tyskland och Storbritannien. Tjänstelogikens framfart i företagen är explosiv – MEN den stöter på patrull, för systemen och affärsmodellerna är inte utformade för att stödja denna. Krock!

Den kunskap som företagen efterfrågar är bland annat kring kunddriven innovation, logistik och tjänstelerans, modeller för konceptöverföring, affärsmodeller och prismodeller. Frågan om hur IPR, Intellectual property rights, hanteras i de nätverk företagen verkar i är stor – innovation kräver öppenhet, samtidigt som rättigheter bevakar och ska fördelas mellan olika aktörer. Behovet av tvärdisciplinära satsningar där kunskaper kombineras på nya sätt är stort. Samhälleligt värde – hur värderar och prissätter man det? – en viktig fråga då vi försöker lösa våra stora globala utmaningar exempelvis i viktiga samhällsbyggnadsprojekt.

När vi argumenterar för satsningar på tjänsteforskning så är ett problem att det inte riktigt passar in i dagens strukturer i forskningssystemet. Det är som att pressa in ett klot i ett rektangulärt hål.

Vi står inför en paketeringsutmaning. Hur ska vi lyckas få tillstånd en satsning, som man nog faktiskt inom utbildningsdepartementet förstår är oerhört strategiskt viktig för vår framtida konkurrenskraft? Det går ju så klart att sätta fokus i en satsning på en utmaning eller en bransch, för att passa dagens politik och system. Men jag tror att om man gör så, så måste man vara noga med att den framkomna generiska kunskapen som är av vikt för tjänsteinnovation därefter kommer andra branscher/företag tillgodo. Annars är vi kvar i samma kunskap i stuprör (=innovationshämmande) som vi hade i branschforskningsprogrammen.

Jag tycker att den primära frågan man bör ställa sig före man utarbetar proppen är vad ska Sverige konkurrera med på den globala marknaden?. Mitt svar är med värdeskapande för kund genom kunskap och tjänster, och för denna omställning krävs ny kunskap. Det säger svenskt näringsliv också. Därför måste utbildningsdepartementet ställa sig frågan hur stöttar vi den utvecklingen med kunskap?.

Vi på Almega skulle vilja se att tjänsteforskningsmiljöerna stärks på universitet och högskolor och att tjänsteinnovation lyfts till ett strategiskt innovationsområde med program och demonstratorer/testbäddar (företrädesvis inom Vinnova). Det ska vara tillämpad forskning och tvärdisciplinär i sin karaktär för att möta behoven i företagen. Läs gärna mer i vårt inspel!