En högmodig Jante – är det jag?

·
Av Cemille Üstün, 19 Okt 2011

 

Gårdagens seminarium om Kompetens över gränser, ett samarrangemang mellan Kommerskollegium och Almega, samlade ett 70-tal deltagare från såväl företag som myndigheter.

Upprinnelsen till seminariet var att Kommerskollegium, som Sveriges främsta frihandelsfrämjare, antog att hindren i den fria rörligheten av personer är en flaskhals i den totala rörligheten samtidigt som vi på Almega förfasade oss över att endast 5% av världens migration av ”high skilled workers” går till Europa och hela 55% till USA, Kanada och Australien. Vad beror detta på?

På seminariet såg vi över några av de regelproblem och hinder företag ställs inför när de vill föra kompetens över gränser, men också på de vägar, ibland smitvägar, de finner för att överkomma hindren. Vitt skilda företag som SKF, Kunskapsskolan, Novare och Sogeti bidrog med sina erfarenheter. Men vi såg också närmare på det onämnbara. Osynliga hinder i form av kultur, språk och attityd som gör att invandrare och faktiskt även återvändande utlandssvenskar har det svårt att finna en plats i Sverige där de får uppskattning för sina erfarenheter och talanger.

Kompetens över gränser

Jasenko Selimovic, Jonas Milton och Liselott Bergman diskuterar kompetens över gränserna hos Almega.

Liselott Bergman från Svenska Institutet framhöll att Landet Lagom faktiskt inte är lagom utan ganska extremt i vissa avseenden. Vi har en låg profil men vet ändå bäst. Eller som hon uttryckte det; fransmän tycker att franskt är bäst för att det är franskt, men svenskar tycker att svenskt är bäst för att det är bäst.

En stor behållning var statssekreterare Jasenko Selimovic’s egen berättelse om sin brokiga erfarenhet av Sverige och dråpliga kontakter med svenska myndigheter, såsom arbetslös akademiker sökandes jobb som målare eller som regissör i kringresande teatersällskap. Men även hans berättelse om sin syster, som efter fyra akademiska examina utvandrade till Kanada där man för första gången frågade efter hennes kompetens och inte hennes bakgrund.

Eller en anekdot om Ali som flyttade från Sverige till USA och blev kallad Al och invände: – But my name is Ali. – What’s the difference? We are all Americans. Och Ali konstaterade att i Sverige hade alla alltid varit noga med att uttala hans namn korrekt men aldrig hade han blivit kallad svensk.

Nu låter allt detta väldigt negativt, men faktum är att vi konstaterade att Sverige har gjort stora framsteg i att underlätta för invandring och vi ser ständigt över hur vi kan förbättra och förenkla regelverken. Vi har en av världens mest öppna och flexibla system för invandring.

Anders Johnsson tog oss med på en odyssé över invandrarnas betydelse för svensk ekonomi. Du kan se Anders på samma tema i Göteborg här. Och för att upprätthålla den traditionen vill det nu till att vi försöker samordna företag och myndigheters erfarenheter och kompetenser så att vi underlättar för människor att skaffa sig goda förutsättningar; bostäder, skolor för barnen och möjligheter att förkovra sig.  Då kan Sverige i framtiden attrahera en högre procent av kreativa personer för att bygga det här landet vidare.

Uppdaterat: Läs även Tove Lifvedahls blogginlägg om seminariet.