Öka lönespridning för att häva kompetensbristen

·
Av Jonas Milton, 18 Okt 2011

En av de viktiga frågor Almega driver är också avgörande för landets framtid – kompetensförsörjningen. Redan idag är bristen på utbildad personal stor, och detta blir en broms på den svenska ekonomin. En av förklaringarna på avsaknaden av kompetens är bristen på incitament för utbildning, precis som Sacos rapport Livslön – välja studier, arbete, familj visar.

Den trånga lönespridningen på svensk arbetsmarknad gör att livslönen, den samlade lönen och inkomsten under ett liv, inom till exempel vårdyrken och läraryrket inte motiverar en akademisk examen. Lönespridningen har minskat efter 2001, och idag lönar sig helt enkelt inte utbildning.

I en debattartikel i dagens DI säger man från Saco att lönespridning är en del av dynamiken på arbetsmarknaden och en förutsättning för bra löneutveckling över livet. Saco säger att det är möjligt att arbetsgivarna väljer att inte sprida lönerna efter arbetsinsatserna trots att den lokala, företagsnära lönebildningen ger utrymme för detta. Ett problem i sammanhanget enligt mig är att det så kallade märkestänkandet fortfarande är så utbrett. På många arbetsplatser tillämpas gammeldags avtal med potter och individgarantier parallellt med moderna lönebildningsavtal.

Två saker som Almega länge pläderat blir tydliga i Sacos debattartikel: Lönespridning är av godo och blir ett medel att häva den hotande kompetensbristen på den svenska arbetsmarknaden, och därmed blir i förlängningen den företagsnära lönebildningen ett måste.

Andra bloggar: God lönebildning är inte allt, Löneskillnader ökar inte – de minskar