Lokal lönebildning i fler avtal och inga individgarantier

· ·
Av Jonas Milton, 05 Okt 2011

Den 21 september presenterade jag Almegas sju krav på förändring inför avtalsrörelsen som kommer. De pekar ut nödvändiga förändringar i kollektivavtal och lönebildning så att vi kan skapa bättre förutsättningar för både företag och medarbetare i det näringsliv och den arbetsmarknad som präglar Sverige idag. Jag kommer att förklara våra sju punkter för förändring lite närmare här i bloggen. Jag börjar med punkt nummer ett: Lokal lönebildning i fler avtal och inga individgarantier.

I tjänsteföretag finns det ett ömsesidigt beroende mellan arbetsgivare och medarbetare som är mycket starkt. Det finns ett enormt kapital i medarbetarnas kunskap och engagemang. Därför kan förhållandet mellan arbetsgivare och anställda inte längre förklaras i enkla termer av motstridiga intressen. Om varje enskild medarbetare inte belönas på rätt sätt och inte ges rätt incitament till goda arbetsinsatser, finns risken att det uppstår betydande kapitalförluster. Här spelar lönebildningen en avgörande roll.

Därför har generella löneökningar, bestämda av centrala parter på arbetsmarknaden, tjänat ut sin roll i tjänstesamhället. Löneutvecklingen måste utgå från det enskilda företaget och den enskilda medarbetaren. Goda arbetsinsatser ska löna sig.

Efter 2010 års förhandlingar omfattas 17 procent av arbetstagarna av någon form av lokal lönebildning. Motsvarande siffra för 2007 var 15 procent. Detta kan synas som ett litet framsteg men det är ett viktigt steg i rätt riktning. Till detta kan läggas att antalet anställda som inte omfattas av en siffersatt individgaranti ökat från 19 procent till 29 procent. Utvecklingen mot mer individuellt satt lön är i takt med tiden vilket bland annat våra regelbundna undersökningar visar. Medarbetarna i företagen vill ha inflytande över sin lön.