Mellan kunskapskapital och hjärnskatt – en skattereform för tjänstesamhället

· · ·
Av Gästbloggare, 07 Jul 2011

Utbildningsfrågorna engagerar – helt klart. Efter presentationen av Almegas undersökning Kompetenser för handlingskraft uppstod en intensiv debatt. Ett av diskussionsspåren gick i riktningen att utbildningen är producentstyrd och föga intresserad av avnämarnas intressen. För mig är det att uppenbart att den strukturomvandling vi sett i näringslivet sedan 30 år inte nått ut till en stor del av det offentliga utbildningssystemet.

Det är därför inte konstigt att vi har flaskhalsar i kompetensförsörjningen och matchningsproblem. Ett utbildningssystem som inte bryr sig om individen och arbetsmarknadens intressen får sådana effekter. 

KY- eller efterföljarna YH-utbildningarna är ett lysande undantag. De har bestämt sig för att engagera arbetslivet i behoven och konkurrensutsätter utbildarna till glädje för studenterna och rekryterande företag. Och där företagen som medverkar i utbildningens styrning gärna ställer upp med arbetslivskopplingar och praktik. Ett ”vinna-vinna” perspektiv för individen, arbetsgivaren och samhällsekonomin.  Här finns uppenbara chanser för politiken att göra reformer. YH:s uppdrag visar att det går att genomföra eller ”just do IT” som moderatorn uttryckte det.

Det andra stora spåret var behovet av en skattereform, som alla var (inklusive FP och S) överens om. Profilen på skattereform var dock alla inte klara med. Glädjande var dock att politikerna ville betrakta utbildning som en investering, så om vi lägger till:

  • Att vi måste ha ett skattesystem som bejakar att vi har ett nationellt intresse att stärka kunskapsintensiv konkurrenskraft i en global ekonomi. Där utveckling och investeringar sker i Sverige – inte utomlands.
  • Ett skattesystem som främjar näringslivsinvesteringar i kompetensutveckling. Idag mer gynnsamt investera maskiner – det är otidsenligt.
  • Ett skattesystem som främjar individens motiv för utbildning och livslångt lärande. Ger avkastning på egna satsningar – en positiv utbildningspremie. Och incitament att lära nytt i en ständig utveckling.

Så har vi fått en god värdegrund för reformens syften. Nu behövs lite av den handlingskompetens som Almega beskrivit i sin rapport, för det är de som gör skillnaden!

Gästbloggare: Björn Axelsson, näringspolitisk expert med inriktining på utbildnings- och kompetensfrågor på Almegas Näringspolitiska avdelning