A-kassan blev mjölk-kossan

· · ·
Av Ulf Lindberg, 30 Apr 2011

I debatten om  a-kassans eventuella makeover är frågan om hur den ska administreras en av de mest känsliga frågorna som det verkar. Av tradition är A-kassan skött av fackförbund med ett ursprunget i frivilliga försäkringslösningar finansierad av medlemmarna. Numera är  finansieringen till absolut övervägande del skattemedel liksom att kopplingen till särskilt definierade branscher blir allt mindre relevant. Att beskriva näringslivet i branschtermer blir inte meningsfullt när företagen flyttar sig efter kundernas preferenser och marknadernas utveckling.      

Att behålla administration i nuvarande form med fackliga rekryteringsmotiv verkar för en del debattörer överordnat vikten av en effektiv och rättsäker omställning för arbetslösa…

Apropå rättssäkerhet, hävdas ofta att den är betryggande för de som betalar avgift och uppbär ersättningar från A-kassan. Inte minst nu när det dessutom finns en myndighet på styvt 60 personer som har till uppgift att övervaka systemet med privatiserade a-kassor i facklig regi.

Så må vara fallet i de flesta fall, men nyligen fick vi en påminnelse om att det inte alltid är så lätt att skilja på mina och andras pengar.

I senaste numret av Transportarbetaren (nr 4 , april) redovisas en häpnadsväckande historia om de ekonomiska relationerna mellan fackföreningen Transport och A-kassan.

I korta drag har förbundet ”lånat” åtskilliga miljoner från A-kassan konsolidering under åren efter Alliansregeringens tillträde 2006. Syftet var att  bibehålla nivån och kostnaderna för den fackliga verksamheten trots medlemstapp i förhoppningen att kunna återvinna via en ”återställare” när socialdemokraterna vann valet 2010. Det visade sig att Transport gjort en felspekulation vad gäller valutgången – och även sin hantering av de arbetslösa transportarbetarnas pengar.

Konsekvensen blev, enligt tidningen Transportarbetaren att man 2010 hade en skuld på hela 61 miljoner till A-kassan som får regleras via sålda tillgångar och höjd fackföreningsavgift.

I samma veva sänker man också avgiften till A-kassan.

Det är lätt att misstänka att den sänkningen av a-kasseavgiften som uppstår när kapitalet återställs i själva verket innebär att avgifter varit för hög under de år som lånekarusellen har pågått.

Hur det än är med det ger denna sorglustiga historia ännu ett argument för att den nuvarande organisationen överlevt sig själv.