Om EU:s inre marknad

· ·
Av Cemille Üstün, 07 Feb 2011

Med kommissionens förslag till en inre marknadsakt har fokus på vad den inre marknaden ska innehålla ökat. Är EU ett ekonomiskt, socialt, freds-, eller miljöprojekt?

Businesseurope bjöd förra måndagen in till en konferens om tjänstedirektivets imlementering. Det konstaterades att trots att kommissionen och medlemsländerna gjort ett stort arbete saknade företagen kännedom om de möjligheter som direktivet medfört. För att vara ärlig tror jag att de 200 personer som samlats för att lyssna på kommissionär Barnier & co hade hoppats på ett mer proaktivt, utmanande möte. Men det var först när Yves Chantereau från Equator European architects, som enda företagsrepresentant på podiet, berättade om sina erfarenheter av den franska kontaktpunkten och de problem som faktiskt kvarstår som debatten fick fart och mening. Det är bara genom att höra företagen, utnyttja SOLVIT-fallen, som de administrativa hindren kan rivas. Sedan kommer de goda erfarenheterna att tala för sig själva, bättre än ytterligare en informationskampanj med glansiga broschyrer.

Förra onsdagen ordnade Almega med hjälp av SPN ett seminarium om immateriella investeringar, för att uppmärksamma att förslagen i Inre marknadsakten ska anpassas till företagens verklighet med de omstruktureringar som sker och inte till gårdagens verklighet. Professor Jonathan Haskel från Imperial Collage Business School beskrev hur länder i världen med stora handelshinder och starkt reglerad arbetsmarknad hamnade på efterkälken till fördel för dem med öppnare attityd till entreprenörskap och mindre strikta arbetsmarknadslagar. Professor Haskel menade att EU för att komma ur det ekonomiska läget måste göra en översyn av sin lagstiftning och budget för att främja kunskapssamhället, främst på områdena FoU, arbetsmarknad och finansiell reglering. Professor Haskel påpekade också att många av de ekonomiska framgångar vi har sett på sistone inte beror på det som vi normalt inbegriper i forskning, utan på grund av organisationsförändringar.

Harald Edquist från SPN beskrev situationen i Sverige, där strukturomvandlingen gått långt och tjänstesektorn nu står för den största delen av såväl de materiella som de immateriella investeringarna. Det är bara inom FoU som de varuproducerande företagen dominerar. Det kan dock bero på hur man definierar FoU. De flesta tjänsteföretag har ingen avsatt budget för detta utan utvecklingen sker i projekten.

Ulf Pehrsson från Ericsson beskrev hur att EU måste fokusera på att främja kunskapsamhället genom att främja FoU och den digitala agendan. Förmågan att arbeta över internet, med e-handel och e-signaturer är grundläggande för att skapa en gemensam marknad.

Cristian Silviu Buşoi, MEP (ALDE), och rapportör för Inre marknadsakten framhöll fyra prioretetsområden som Parlamentet skulle fokusera på för att ta bort hinder och marknadsfragmentering; bättre innovationsmiljö, genomföra den digitala agendan, SME-främjande samt en bättre gemensam marknad för tjänster.

Debatten som följde kom att handla om de arbetstillfällen som skapas i tjänstesektorn och huruvida de sociala frågor som Inre marknadsakten innehåller hjälper eller stjälper den ekonomiska tillväxten i Europa. Hur ska man bäst skapa ett EU för medborgarna? Om det rådde det olika meningar men mitt eget intryck var ändå, för att citera professor Jonathan Haskel: The Single Market contains two words –  do not forget the word market!