Är det inte bra att väcka frågor?

· ·
Av Marie Silfverstolpe — 27 Sep 2011 16:09

Vi har fått kritik för att vi anses väcka fler frågor än vi ger svar. Mikael Dubois bloggare på Unionen har kommenterat vår debattartikel på Brännpunkt om att slå ihop a-kassa och sjukförsäkringen. Det är bra, för debatten borde vare mer livlig med tanke på att grunden är en utredning som ska ta fram hållbara försäkringar.

När jag läser inlägget undrar jag vilket samhälle vill Unionen ha? Ett system där alla via skattsedel och arbetsgivaravgiften finansierar merparten av kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen men där alla inte får ta del av det som de har finansierat, eller ett samhälle där alla får del av det som de har varit med att finansierat på samma nivå oavsett om man är fackligt ansluten eller ej. För mig är valet enkelt.  

Unionen också måste kunna presentera idéer för framtiden och inte bara försvara det bestående. Utredningen ska lägga ett förslag om hållbara försäkringar, det innebär att den struktur som ska skapas kommer att leva länge.

Med det synsättet så måste det vara rimligt att ifrågasätta, Vi vet att dagens system med skilda försäkringar i många fall är ett hinder och skapar en oro för den enskilde. Vi vet att det är många som håller sig kvar trots att de inte trivs på jobbet och av det blir sjuka för att de är så rädda att hamna i en arbetslöshet. Vi vet att det finns förhandlingar där våra fackliga motparter rekommendera sina medlemmar att stanna kvar och var sjuka i stället för att våga lyfta.

Vi vet de kollektivavtalades omställningsförsäkringarna mot regelverket används i vissa av dessa fall.

Med detta som bakgrund är det lätt att inse att det måste gå och tänka nytt och använda den samlade kompetens som finns vid dagens myndigheter att under ett gemensamt regelverk.

Vi argumenterar mot att villkoren ser olika ut – ja, det är rätt och vi menar att det är olyckligt även om det kan finnas anledning att ha vissa olikheter i ett nytt system som t ex karensen.

Jag är däremot helt enig med Mikael Dubois att det bör föras en principdiskussion om vilka rättigheter och skyldigheter människor har i olika situationer som rör sjukdom och arbetslöshet. Och den diskussion ska föras oavsett vilken system vi väljer.

Slutligen, jag upphör aldrig att förvånas att den främsta anledningen till att facken med emfas driver synpunkten att fackligt administrerade a-kassor påverkar organisationsgraden och därmed att den svenska modellen ska bestå.

Ska samhället organisera sin verksamhet för att tillgodose fackens behov? Borde det inte vara så att den fackliga verksamheten ska ha ett existensberättigande förutom a-kassor? Om man nu tror att det enda sättet att rekrytera medlemmar på är att erbjuda någon form av arbetslöshetsunderstöd, så har vi föreslagit att utöver den nivå som följer av den obligatoriska ska det finnas utrymme för kompletterande försäkringar. Precis som de fackliga organisationerna erbjuder i dag.

Tror inte de fackliga organisationerna på sin egen kraft?