Fri forskning måste kunna tåla kritik

· · · ·
Av Stefan Koskinen — 26 Sep 2011 09:09

Apropå den hårt kritiserade SNS-rapporten Konkurrensen konsekvenser skrev sju namnkunniga forskare ett upprört inlägg i högt tonläge på DN debatt i lördags där det hävdades att näringslivet på ett otillbörligt sätt försökt att påverka den vetenskapliga forskningen.

Nu har näringslivets kritik i huvudsak inte handlat om det vetenskapliga, utan den tendentiösa presentationen av rapporten.

Låt mig ge tre exempel där jag funnit att det brustit i hur rapporten presenterats:

1. Samma dag som rapporten presenteras rättar SNS själva uppgifter från rapporten på sin hemsida

I rapportens sammanfattning skriver forskningschefen vid SNS, Laura Hartman, att friskolorna kan välja sina kunder. I rättelsen skriver forskningschefen att hon beklagar det sakligt felaktiga påståendet, men att det hon avsåg var att friskolor i högre grad genom ämnesinriktning och kötid skulle kunna påverka sitt urval av elever än kommunala skolor.

2. På DN debatt drar forskningschefen Laura Hartman samma dag som rapporten publiceras långtgående slutsatser som saknar stöd i rapporten

Forskningschefen inleder debattartikeln med att konstatera att forskningsrapporten visar att det finns en stor brist på vetenskaplig kunskap om konkurrensutsättningens effekter och att det utifrån befintliga studier inte går att hitta några belägg för de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättrad välfärd.

Ändå drar forskningschefen längre ned i artikeln slutsatserna mycket längre:

”Vi kan i dag konstatera att konkurrensutsättningen och privata alternativ inte varit den mirakelmedicin som många hoppades.”

Att den det råder en anmärkningsvärd brist på vetenskaplig kunskap och att den kunskap som finns inte ger något belägg för att privata alternativ skulle ha infriat högt ställda förväntningar är inte samma sak som att man i svepande formuleringar kan dra slutsatsen att konkurrensutsättningen inte varit den mirakelmedicin som många hoppades på. Dessutom lägger forskningschefen till att det skulle finnas brister när det gäller regleringar och offentlig tillsyn privata verksamheter.

3. Långtgående slutsatser om påstådd ”betygsinflation” på friskolor

Så här formulerar sig forskningschefen Laura Hartman i rapportens slutsatser: ”Farhågorna om att konkurrensen skulle leda till betygsinflation och segregation har visat sig delvis befogade.”

Går man in i rapporten och läser avsnittet av Jonas Vlachos så skriver han så här om frågan så här om befogade slutsatser om betygsinflation vid friskolor:

Det visar sig att eleverna från vinstdrivande grundskolor presterar något sämre – knappt 0,1 standardavvikelser – än elever med motsvarande betyg från kommunala grundskolor.17  Någon statistiskt säkerställd skillnad mellan elever från kommunala och icke vinstdrivande friskolor finns däremot inte.

Denna skillnad skulle kunna tyda på att kvaliteten på undervisningen vid de vinstdrivande grundskolorna i genomsnitt är något lägre än vid de kommunala, alternativt att betygssättningen är något generösare på de vinstdrivande skolorna. Resultatet ska dock tolkas med viss försiktighet då det exempelvis kan finnas systematiska skillnader mellan vilka gymnasieprogram som eleverna från olika typer av grundskolor söker sig till.”

Möjligen undrar man då hur stor avvikelse är 0,1 standardavvikelser? Det framgår inte av SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser utan då får man gå till rapporten Betygets värde som Janos Vlachos 2010 skrev på uppdrag åt Konkurrensverket (sidan 30):

”Skillnaderna är emellertid inte särskilt stora ens under de år då de var som störst. Under dessa år uppgick skillnaden till drygt 0,1 standardavvikelser, vilket motsvarar drygt sex av maximalt 320 meritvärdespoäng (medel ligger kring 206). Som jämförelse kan nämnas att betygsskillnaden mellan pojkar och flickor ligger på drygt 20 meritvärdespoäng medan skillnaden mellan svensk- och utlandsfödda ligger på cirka 30 poäng.”

Vidare skriver Janos Vlachos:

”Skillnaderna är som sagt inte stora men samtidigt inte helt triviala. Man ska dock ha i åtanke att skillnaden inte nödvändigtvis tyder på en generösare betygssättning bland de fristående grundskolorna. En annan möjlighet är att gymnasieskolorna inte fullt ut förmår förvalta friskoleelevernas kunskaper. Detta skulle exempelvis kunna bero på att eleverna vid fristående skolor i högre grad än andra har gått på en grundskola med någon form av specialinriktning.”

Men när Janos Vlachos den 8 september uttalar sig i en TT-artikel, bland annat publicerad i Svenska Dagsbladet, säger han så här:

– Det tydligaste kvalitetsproblemet som jag hittat är att elever från vinstdrivande friskolor med ett visst grundskolebetyg tenderar att prestera sämre på gymnasiet än elever med motsvarande betyg från en kommunal grundskola.

Utifrån detta uttalande sätter Svenska Dagbladet rubriken: Friskolor presterar ofta sämre än kommunala. Jag har inte gått igenom och granskat hur rapporten generellt återgivits på nyhetsplats, men utan tvekan har SNS presentation lett till en negativ mediebild av bland annat fria förskolor och friskolor som inte rapporten ger stöd för.

Det är självklart att näringslivets företrädare ställer frågan varför SNS ger en rapport en presentation som leder till en sådan negativ bild av privata aktörer vilket det inte finns stöd för i rapporten? Har SNS i det här fallet drivits av en politisk agenda?

Sedan är det en annan historia att så fort näringslivet andas någon form av kritik så är forskningens frihet hotad. Granskning och en öppen diskussion är något som även forskningen ska tåla.

Slutligen, tycker jag även att Kajsa Hanspers och Eva Mörks kapitel om förskolor väcker funderingar kring metodik och urval. Forskarna konstaterar att ”Kostnaden per barn är i genomsnitt lägre inom den fristående förskolan.” Och att  ”Andelen som är nöjda är 3 procentenheter högre bland dem som har sina barn i fristående förskola än bland dem som har barnen i kommunal förskola.”

Men av detta kan man inte dra några slutsatser om kvalitet menar forskarna som istället anser att hur mycket personal förskolan har och vilken utbildning de har är relevantare för begreppet kvalitet..